Snart är det den 8 mars, internationella kvinnodagen, och jag ska porträttera Malika Fernane, en kvinnokämpe. Hon har fotsid svart kappa och döljer håret för alla män utom sin man och son.

–Jag har slöja av fri vilja, betonar hon. Kvinnans kropp är kvinnans egen. Vem som helst får inte titta på den.

Malika Fernane föddes för 35 år sedan i Algeriet. Hon fick åtta yngre syskon och tog mycket ansvar, som storasystrar brukar.

För tolv år sedan kom hon och hennes man hit från Algeriet som gäststudenter. Malika talar berbiska och arabiska, hon kan franska och engelska. Hon lärde sig fort svenska och blev professionell tolk.

Som tolk hos polisen, socialen och på sjukhus mötte hon många misshandlade kvinnor.

Malika kräver av sig själv att alltid försöka göra något åt det hon tycker är fel, så hon tog initiativet till ett nätverk till hjälp för misshandlade muslimska kvinnor.

Senare blev nätverket en muslimsk kvinnojour med skyddad adress, Systerjouren Somaya. Här kan kvinnor få stöd och råd och gömma sig undan mordhot och misshandel.

— Det är män som förtrycker kvinnor, det är inte religionen, betonar Malika. Det är bara gamla traditioner som gör att kvinnor blir förtryckta i en del länder. Och våld mot kvinnor finns i alla länder och alla samhällsklasser. I krig används våldtäkt som ett vapen för soldater att visa sin makt.

Hon citerar profeten Mohammed. ”De bästa bland er är de som behandlar sina fruar bäst.”

Malika är återhållsam i sina gester. Bara ögonen och rösten förmedlar hennes känslor. Rösten är bestämd utan minsta darr. Hon har inga tveksamma ordvändningar, inga kanske eller liksom. Blicken är intensiv.

Hon utstrålar självförtroende. Det fick hon som barn i en kärleksfull familj. De diskuterade mycket och barnen fick vara med. Malika lärde sig att säga sin åsikt.

Hon lärde sig också att man ska vara aktiv och försöka förändra det som inte är bra. Därför var hon med och höll kurser för kvinnor som inte kunde läsa och skriva, när hon gick i gymnasiet. Medan hon läste på universitetet hjälpte hon flickor från gymnasiet med läxorna.

Malikas barn är också med och diskuterar och ställer frågor. Hon vill lära dem att vara ärliga och att respektera andra. Barn får självförtroende om man visar att man tycker om dem och älskar dem.

— Barn kan säga emot sina föräldrar och ändå ha respekt för dem. Barn måste få utvecklas, de ska inte alltid vara barn, säger hon och hänvisar till den fjärde kalifen efter Mohammed, som sa ”Ni ska uppfostra era barn med tanke på att de ska leva i en annan tid än den ni som föräldrar har levt i”.

Först möter jag Malika på Systerjouren, en vanlig lägenhet i ett anonymt bostadsområde. Hon hjälper till där så fort det behövs någon som talar arabiska.

I förväg har jag tagit reda på en del om henne. Jag vet att hon arbetar som tolk. Att hon varit med och startat Systerjouren. Att hon leder en tjejgrupp i Husby. Att hon är med i ett kvinnligt nätverk, Kista K.kraft. Att hon har två barn.

Väldigt mycket att göra, tyckte jag.

Nu får jag veta att hon även leder studiecirklar om religion och arabiska. Att hon sitter i styrelsen i en socialdemokratisk förening. Att hon pluggar på lärarhögskolan. Att hon arbetar med en uppsats om hur det går för invandrarnas barn i Paris förorter. Att hon väntar sitt tredje barn; hon vill ha tre barn, men inte fler.

Hur orkar du? undrar jag.

— Man måste göra något som är nyttigt för människorna och för samhället. Man ska inte bara äta och sova, då är man som ett djur.

Tjejgruppen i Husby gör allt möjligt tillsammans. De pratar om kultur, religion och samhällsfrågor, de målar och handarbetar. Men först och främst vill Malika uppmuntra dem att klara sina studier.

— Nyckeln till samhället är studier. Man ska visa att man är duktig, att man klarar sig.

När Malika bodde i Algeriet var bara ett enda parti tillåtet. Man kunde bara prata politik hemma i köket. När hon kom hit kände hon ganska snart att socialdemokraternas tankar passade henne och hon började engagera sig.

Många infödda svenskar tycker inte det är någon idé att försöka påverka politiken, politikerna gör som de vill ändå. Vad är det som driver dig?

— När folk ger upp så där, så lämnar de verkligen ett stort utrymme för politikerna att bestämma själva. Det är ju alltid människor som har förändrat saker. Men det räcker inte att säga en enda gång vad man tycker.

Säg en stor politisk fråga som du tycker är viktig just nu.

— Jag är rädd att EU håller på att bygga en Berlinmur mot asylsökande. Det blir svårt för dem som behöver fly att ta sig hit. Människor flyr för att de behöver fly. Mänskliga rättigheter ska gälla alla.