Röda dahlior dör i trädgården

i höstnatten

när frosten tassar i sin långa kjol

över fälten.

Övergivna stugor betraktar stumma,

sönderslagna fönster gapande,

vandraren.

Zigenarnas hästar äter inte längre hö

från böndernas ängar,

Torstikki slår inte längre

bondmoror i käften med sin bleckspann

ur dörrspringan,

flamöga.

Antons söner flyttade till Sverige.

Döden hänger sig

i ett gammalt äppelträd,

är rädd för ensamheten

han också, hädanmannen.