Det är svårt att leva med lögnen
När jag var nygift med min man hade vi det väldigt jobbigt, för vi är mycket olika som människor. Nu har vi varit gifta i 14 år och har lärt oss att leva med varandras olika sidor. Vi har en fin gemenskap nu och den är värd mycket.
Mitt problem är det dåliga samvetet för en tid som ligger långt tillbaka, i början av vårt äktenskap. Jag var faktiskt otrogen mot honom. Det var bara en gång, en kväll, men det var med hans egen gode vän! Idag har min man och vännen ingen kontakt med varandra och jag plågas så av tanken på vad jag gjorde. Är jag dum om jag berättar, så här långt efteråt? Jag tycker det är svårt att leva med denna lögn.
Sofia
Man brukar säga att ärlighet varar längst, men det är nog inte alltid självklart att man ska tala om allt för någon många år senare. För att kunna ge råd om det behöver jag känna både dig och din man mycket väl. Däremot är det viktigt för din del att du får lämna detta bakom dig och gå vidare.
Jag vet, att för många har bikten varit till stor hjälp. Den möjligheten finns inte bara i katolska kyrkan. Alla präster i Svenska kyrkan är beredda att ta emot bikt och har absolut tystnadsplikt om vad som sägs i bikten.
Vad det handlar om är att få tala ut, ge uttryck för att man ångrar och vill gå vidare, att man vill leva sant inför sig själv, inför livet, inför Gud. Att få försonas, också när det kanske är för sent att ställa till rätta med den sveket gäller.
När det gäller dig och din man är det, oavsett vad du kan och bör säga, viktigare att ”göra sanning” än att säga alla sanningar.
