Jag beundrar dom kalla kårarna av mörker.

I min värld ser jag inte klart.

Jag andas inte som er, mina smärtor

är sanna.

Jag är inte rikigt klar.

jag bär på ett hat, som inte ni kan

se. Jag bär på sanna lögner.

Det jag tar i fryser till is. Skuggar

allt rent.
Jag täcker över solen.

Mina tårar finns ej.
Mitt blod är inte
rött.

Jag är domare och bödel.
Jag avlivar
allt som kallas ljus.

Jag är skuggpojken som väcker dig på natten,

Suggpojken som viskar kyla i ditt öra,

och som får ditt hjärta att stanna.

När du sett mig lämnar jag dig inte.

Men vem kan se att skuggan är mina tårar?

Vem kan se Skuggpojkens rädsla för livet?

Vem törs ta hans mörker ner i sin famn?,

och vagga honom till ljus?

Vem kan förstå skuggpojkens längtan
till sin egen död?

Vem kan rädda honom från sig själv??