Till långsamhetens lov
KOLUMNEN: Långsamhet har plötsligt blivit en trend. Långsamma städer och långsam mat är nya (snabbt växande) fenomen i Europa, berättar folklivsforskaren Jonas Frykman i kulturtidskriften 00-tal.
Med snigeln som signum lär sig bofasta och turister värdet av en lång och njutningsrik måltid. I långsamma städer, som lovat att hålla fast vid gastronomiska, ekologiska och kulturella värden, ska vi upptäcka det lokalas charm, i maklig takt. Rörelsen har sitt epicentrum i italienska Toscana, men är ett världsomspännande fenomen.
Snigeln har dock inte slagit igenom i vårt eget genomstressade land, tvärtom, långsamhet är närmast en dödssynd. Det luktar utbränt i samhället idag, summerar 00-tals redaktör Madeleine Grive, som intervjuat vetenskapshistorikern Nils Uddenberg.
Men enligt honom är det inte snabbheten och stressen i sig som är problemet, utan kravet på flexibilitet, som tvingar människor att kasta sig mellan olika saker. Snabbhet, splittring och olika impulser gör att en tanke, en idé eller ett projekt inte får ta den tid som krävs.
— Man bränner ut sig när man tvingas rusa mellan olika idéer och världar, särskilt om man är benägen att engagera sig.
Den stora friheten i informationssamhället blir därför förmånen att vara fri från information, säger han, och ger ett råd: Se till att inte vara intresserad av för mycket och engagerad i för mycket. Ta klosterlivet som ideal och sätt en mur mellan dig och verkligheten. Innanför muren kan du välja det du vill koncentrera dig på.
Och Madeleine Grive skriver så klokt:
”Det krävs inte bara förmåga utan också tid till att kunna leva sig in i hur andra känner. Det är när tiden upphör att jaga oss som vi är i stånd till starka upplevelser.”