och hon visade honom stjärnorna, och han visade henne
månen.
Aldrig hade flickan sett månen, och pojken inte

stjärnorna. Dom var fulländade nu, deras kärlek var som

universum lika oändligt.
Flickan var en ängel som flög pojken
bort från mörker och in i ljus,
dom blåste luft på månen och
gav livet till det sm var dött.
Han svor inför universumets
gud att beskydda flickan och göra henne fri från allt ont,

han gav henne styrka så stark att hon kunde bära på allt ont

och förgöra mörker så att det blev ljust i henne.

mer av min poesi på www.mamut.com/jonaz