Fågellik ligger Anna i sängen,

sluter sina långa, stela fingrar

om min hand,

varm, levande

och viskar.

– Var är jag någonstans?

– Du är hemma, Anna.

– Jag har väl inget hem.

Löst hängande skinn

och ett skelett

är kvar av den vackra Anna

som tittar på mig från fotografierna

på väggen.

-Var kom dessa rara flickor ifrån,

undrar Anna.

Ambulanspersonalen lyfter henne på båren