Att bevara sitt livsmod, även när det ser som mörkast ut, ger ökad kraft att kämpa emot hot och faror. När risken finns att sjunka ner i apati, hopplöshet eller gripas av panik så finns det hos många av oss ändå en gnista av hopp – bortom allt hopp.
Och när invånarna i en liten judisk by i Östeuropa år 1941 inser att nazisterna är på väg bestämmer de sig för att bjuda motstånd. Byfånen Shlomo får med sig alla på idén att fly i ett eget deportationståg, med hemsydda naziuniformer och egenhändigt drillade vaktsoldater. Målet är att via Ukraina nå det Gamla landet, Palestina.
Det blir en tragikomisk och äventyrlig färd genom ett på ytan fridfullt jordbrukslandskap i Centraleuropa. Bildberättandet i denna rumänsk-israeliska samproduktion är varken lågmält eller realistiskt, snarare burleskt. Det dansas och sjungs och grälas högt som på teatern och personerna är färgstarka och utmejslade som figurerna i en folksaga. Byfånen är väldigt klok. Kommunisten är kollosalt naiv, Mamman är otroligt moderlig, Den giftasvuxna flickan är älskogslysten och Mormor bakar kakor och klappar barn. Det är en bitvis sevärd film, lika rik på schabloner som livet självt.
Frågor om ondskans väsen ställs och besvaras lika lite här som någon annan stans. Slutet gissade jag i förväg.
