Dagisblues
Jag måste gå till dagis
För det har mamma sagt
Men OJ vad jag är skakis
Dom har bildat nå´n slags ”pakt”
Jag vet inte vad det är
Men dom viska det i går.
Dom sa till nya killen
”du är med i pakten vår
för annars får du också stryk
när vi i morron Pelle klår”.
Varenda dag så retas dom
Och bråkar och går på
Och nekar mig att vara med
Och vill mig bara slå.
Vad beror det på ???-
Vad är det för fel på mig?
Jag trodde att jag var
Som alla andra människor
Ganska bussig snäll och rar
Inte är jag särskilt vacker
Men inte heller direkt ful
Jag har tittat mig i spegeln…
Men jag vill också ha nå´t kul.
För länge sen en dag
Var Lisa och Anders och jag
Tillsammans och lekte ett tag
Men strax kom dom andra och ropade
På Anders och Lisa-
Men inte på jag.
Sen stack dom iväg bort till kojan
Jag låtsade- som jag fått sten
Uti dojan.
För ingen få se att jag grinar
Då retas dom bara och flinar
Jag hörde att fröknarna prata om mig
Dom sa att jag gillade va´för mig själv
Först ville jag skrika ”OHH NEJ NEJ NEJ”
Men vad skulle dom då tro om mej.
Jag törs inte skvallra,
Och säga som det är
För vi får inte slåss när vi är här.
Då kanske dom säger det till dem
Sen slår dom nog ihjäl mig
När vi går hem.
Nu får jag så ont i magen
För nu går snart mammas buss
ÅHH- tänk om hon ändå slapp jobba…
Så får jag en kram och en puss.
Jag kanske skall prata med mamma
För hon kan jag lita på!
Bara hon inte blir ledsen mesamma
Och vill prata med fröknarna då.
PS: Är barnskötare, arbetsplatsombud och kan inte förbise de tysa ”lidande” barnen. DS