I vita kalla vinternatten mjukt du kom.

Vid porten till vårt nya år ,

det gamla vände om.

Han såg tillbaka på sitt år,

det år som varit hans.

Stolt stod han där i porten,

en tår på kinden fanns.

Han gav dig nyckeln till sin port.

”Välkommen in”, sade han.

”Jag gjort så gott jag kunnat.

men allt jag inte hann.

Så tag nu vid och gör ditt år.

Sen står du liksom jag,

vid porten här så vemodsfylld.

Gammal trött och svag.”

Du tog hans hand, du log och sa.

”Stort Tack, du gamle vän.

Ett år går fort, det vet jag nog,

vi träffas snart igen.”

Du tog ett steg , det första.

In i ditt eget år,

Din blick är klar, med framtidstro,

du där på tröskeln står.

Förhoppningar vi har på dig,

du lyckans goda fe.

En klarsynt kvinna som du är,

kan inga löften ge.

År efter år i dikt och sång,

har Nyår varit man.

Men vad de gjort och inte gjort,

också en kvinna kan.

En kvinna varm ,så mjuk och öm,

i denna hårda värld.

En lyckospark år tjugohundraett

får du på din färd!