Begreppet validering är ganska nytt men kan få stor betydelse för vården i Sverige. Susanne Billing jobbar på äldreboendet Blombuketten i Husie i Malmö. Hon tog studenten 1989, på treårig ekonomisk gren. Hon hade sommarjobbat i äldrevården, och valde att fortsätta där efter studenten.

Susannes ingång till vårdjobbet är inte ovanlig. Många tar ett vikariat, trivs och stannar kvar. De jobbar ihop med erfarna arbetskamrater och lär sig jobbet efter hand. Med lite tur får de så småningom fast jobb. Men de betraktas fortfarande som outbildade, och kan inte söka jobb där det krävs utbildning.

— Jag sitter fast, så känns det, säger Susanne. Jag kan inte söka andra jobb. Jag har försökt få utbildning på olika vis, jag har tjatat på min arbetsledare. Kunskapslyftet kunde jag inte komma med i, eftersom jag hade gått tre år på gymnasiet.

Men chansen kom tidigt i höstas. Susanne halkade in på en reservplats i ett projekt som Kommunal i Malmö tog initiativ till, och som Malmö stad och Lernia (ett statligt bolag, före detta AMU-gruppen) nu medverkar i.
Två vårdlärare från Lernia har tillsammans med 23 undersköterskor validerat 17 anställda från alla 10 stadsdelarna i Malmö. Valideringen görs mot det nationella omvårdnadsprogrammet.

Susanne och de andra fick börja med att göra en levnadsbeskrivning av sig själva, och sedan skatta sina kunskaper i de 17 olika karaktärsämnena på omvårdnadsprogrammet. Utifrån det gjorde vårdlärarna djupintervjuer med dem, och tillsammans kom de fram till hur många kurser de skulle valideras i.

— Tre av kurserna kunde jag inget alls om, och det var företagsekonomi, psykologi och organisation och ledarskap, säger Susanne. Men de andra kunde jag olika mycket om.

Deltagarna ska valideras både praktiskt och teoretiskt och på teoridelen får deltagarna göra skriftliga (eller muntliga om man hellre vill) prov.
De praktiska kunskaperna valideras med hjälp av utvalda erfarna undersköterskor som också fått utbildning för uppgiften.

Maria Ståhle är en av dem. Hon arbetar på Fosieborg som är ett demensboende. Dit kom Susanne som skulle valideras, och de båda kände inte varann tidigare.

— Vi jobbade ihop, som arbetskamrater. Det var fint, som att få två händer till. Jag observerade hur hon arbetade, och sedan pratade vi efteråt om vad vi hade gjort. Det var morgontoalett, mata, klä av och på, tvätta, dela mediciner, ja allt som ingår. Vi hade också en patient som avled, och ägnade oss åt vård i livets slutskede. Det fina var att jag också lärde mig av det här samarbetet.

Kursen ”omvårdnad A” är ett viktigt karaktärsämne på omvårdnadsprogrammet. Målet ”att ge grundläggande omvårdnad med hänsyn till individens allmänmänskliga kompetens” har Lernia brutit ner till 12 konkreta punkter som medbedömarna använder sig av. Det handlar om att bädda, förflytta, mata, hjälpa vårdtagaren att kommunicera, gångträna, kunna se vårdtagarens resurser osv.

— Jag jobbade också med en medbedömare i hemtjänst några dagar, men där fanns inte alla arbetsuppgifter som skulle valideras, förklarar Susanne.

Carina Svensson har lett arbetet på Lernia med att utforma valideringen.
— Vi har försökt se till så att bedömningarna ska bli så ”ofärgade” som möjligt av sånt som är ovidkommande, säger hon. Vi har matchat bedömare och bedömd så att de stämmer någorlunda i ålder till exempel. Vi har diskuterat personkemi och kulturkrockar när vi utbildade medbedömarna.

De 17 som validerades var mellan 27 och 58 år, medelåldern var 38 år. De hade alltifrån folkskola, kontorskurser, tekniska kurser, teoretisk gymnasieutbildning, Komvux och yrkeskurser bakom sig. De hade jobbat i genomsnitt nästan 14 år i vården.

Sammanlagt visade de sig ha klarat av i genomsnitt 3,1 hela kurser och delar av ytterligare 6 kurser — av totalt 18 kurser.

Susanne klarade av åtta hela kurser och delar av ytterligare sju.
— Jag blev förvånad. Jag hade trott att jag skulle klara kanske tre kurser.
Det här innebär att Susanne bara har nio veckors utbildning på heltid kvar av den 38-veckorsutbildning som hon annars skulle ha gått, som ”outbildad”.

Och vad händer nu?

— Det här är mycket intressant, både för oss som arbetsgivare och personalen, säger Kent Andersson, kommunalråd (s) och f d undersköterska. Jag hoppas vi ska kunna komma i gång med utbildning under våren. Vi har presenterat projektet för alla stadsdelsförvaltningar, det är de olika stadsdelsfullmäktige som måste satsa pengar på det här.

— Det här är ett sätt att ta till vara den kompetens och den kunskap som våra medlemmar har skaffat sig i sitt arbete, säger Elisabeth Åhlin, Kommunals representant i projektledningen.

Hon vill nu att utbildningen kommer i gång så fort som möjligt, gärna organiserad som ett ”Kommunals flexibla gymnasium” i Malmö.

Validering

• Begreppet validering började användas mer allmänt i Sveri ge i samband med Kunskapslyftet våren 1998. Validering innebär att den som redan har kunskaper som motsvarar hela eller delar av kurser, t ex gymnasiekurser, kan få dessa kunskaper värderade och betygsatta.

• I 16 kommuner finns validering i vuxenutbildningen i stor omfattning, i 80 kommuner pågår försök inom några områden. I totalt två av tre kommuner pågår utvecklingsarbete med validering.

• En statlig utredning pågår om validering av vuxnas kunskaper, och inom ramen för den görs bland annat försök med validering av invandrares utländska yrkeskompetens.