Det finns filmideér som är så långsökta att det mördar själva filmen. ”Livsfarlig frekvens” är ett fint exempel.
Filmen är uppbyggd runt en New York-polis, John Sullivan, som 1999 upptäcker att han kan kommunicera med sin far, via faderns gamla amatörradio.
Pappa Frank arbetade som brandman och dog i lågorna 1969. Märkliga atmosfäriska störningar som liknar norrsken gör att John kan varna sin pappa för hans kommande död. Pappan överlever, men då rubbas ödet för många andra.
Och det är här filmen börjar spåra ur. En seriemördare som skulle ha dött efter att ha dödat tre offer har nu mördat tio. Jakten på mördaren — i två tidsåldrar, via amatörradio — gör filmen rätt löjlig.
