Kungen kom, statsministern, överbefälhavaren. Och Kommunals förbundsordförande Ylva Thörn. Till ett Arvika som drabbats av de värst tänkbara översvämningar genom tiderna.

Plötsligt fylldes brandstationen av militärer, andra brandmän, tjänstemän och journalister. Bara militär och räddningstjänst har uppgått till minst fyra hundra personer. Utanför brandstationen står fortfarande försvarets bil.

Ett blädderblock inne i en korridor upplyser om att bara brandstationens egna ambulanssjukvårdare och brandmän har tillträde. Där innanför sitter de i ett rum för sig själva. Det intensiva räddningsarbetet och all uppståndelse har varit psykiskt påfrestande för den ordinarie personalen. Den här dagen är engelsmän på besök i deras ordinarie fikarum. De ska studera barriärerna som byggts upp mot Glafsfjorden.

Men brandmännen berättar gärna, om en arbetsveckor som ibland varit dubbel så långa, om sina utryckningar, om alla faror att handskas med el och vatten. Så rann till exempel vattnet in under järnvägsstationen där det elektriska ställverket står. Där var det varmt som i en bastu, vattnet bara kokade.

Arne Löfgren har tagit emot samtal på sambandscentralen. Folk har ringt om allt, velat veta vattennivån eller låna pumpar och vadarstövlar.

— Och vi har uppmanat dem att täta golvbrunnarna i källarna.

Om han jobbat över? Oh ja, säger han med eftertryck, hundra timmar övertid i förra månaden.

– Det har varit jobbigt och rörigt men känts bra att göra en insats, att till och med att kunna inhysa en fotograf i friggeboden där hemma för han hade ingenstans att sova.

När detta skrivs är vattnet fortfarande 2, 63 meter över den normala nivån och det går inte att komma hit med tåg på grund av skadade vattenvallar.

På nätterna hörs det malande sörplandet av vatten som pumpas från fastigheterna eller läcker genom vallarna. Antalet blå slangar, elpumpar och rör på gatorna i staden är oräkneliga. Här och där står reservaggregat för el. Folk klafsar i stövlar bland lera och beskådar de höga vallarna med tonvis av grus och plastsäckar som värn mot Glafsfjorden, som letat sig fram över vägar och grönytor.

Brandförman Håkan Finnqvist från Hagfors står vid den avskurna stadsdelen Strand som fortfarande har bemanning dygnet runt. Han steg upp klockan fyra och ska jobba till tio på kvällen. Men de gamla som fick evakueras från ett äldreboende har börjar flytta tillbaka från sjukhuset.

Återställningsarbetet är i gång i staden och kommunen har avsatt tio miljoner för det, men ingen vet i nuläget hur höga kostnaderna blir.
På kyrkogården står urngravarna under vatten. Kyrkogårdsarbetarna städar bland vassen. De berättar om allt som flutit i land, än en optimistjolle än en surfingbräda. Åtta pumpar är i gång. Vatten har läckt in i några byggnader. Krematoriet går inte använda och kistorna körs till Karlstad. Gamla stora gravstenar måste riktas och chefen Ragnar Jalkenäs befarar kostnader för minst tio miljoner.

Den vattenfyllda stadsparken , där en parkeringsskylt uppnosigt sticker upp från vattenytan, kommer parkarbetarna att få restauera.

I Centralskolans kök håller kökschef Iris Andersson precis på att överräcka en kartong äggmackor till några civilpliktiga.

— Vi har brett 2 300 smörgåsar per dygn sedan sjuttonde november, berättar hon. Militärerna ska ha mat dygnet runt.

Skolmåltidsbiträdet Birgitta Olsson arbetar extra från halvsju till tio förutom sin ordinarie arbetstid mellan tio och halvtvå. Hur ska vi dessutom hinna julpynta, undrar hon och andra.

Litet i utkanten ligger reningsverket som var nära att bli dränkt av Glafsfjorden och det är nu kringgärdat av meterhöga vallar. Det behövs stövlar för att ta sig in och chefen Stefan Alexanderson dyker lägligt upp i en bil som kan ta sig fram i över en meter högt vattenstånd.
40 000 kubikmeter av blandat avlopps- och regnvatten rinner in i reningsverket mot normalt 7000. Det går att rena 20 000 kubikmeter, men resten blir bara grovrening.

Maskinist Sten-Åke Brunzell tycker att det börjar ta emot att jobba minst sexton timmar varannan dag.

— Det vore roligt att se frugan, säger han, Han berättar om hur det rann in vatten hos Arvika Energi. Strömmen gick och plötsligt blev det alldeles svart i reningsverket.

Slitaget på pumparna har varit hårt. Elva måste bytas ut. Hela verket måste rengöras. Det har samlats otroligt med sand och grus i bassängerna.

I förrådet hos KommunTeknik litet längre in mot stan visar rörläggarna Sture Westman och Sten Gustafsson de uppblåsbara propparna som de stoppat in i avlopps – och dagvattenledningar. Från början var det jobb dag och natt. Sjön sökte sig in i bostädernas avlopp. De har också tätat brunnslock, dragit och flyttat pumpar på nätterna för att hålla undan vattnet.

— Det rann in en hel bäck i avloppet på ett ställe, nivån nådde en meter, vi tog av oss på överkroppen och körde ner proppen. Det var så svinkallt att ena armen domnade bort, berättar Sten Gustafsson.

När vattnet sjunker ökar risken för läckor. Nu placerar de ut magnetförsedda sändare vid vattenposter. Sändarna söker läckor. De ska inte ens behöva stiga ur bilen för att kunna avläsa dem.

Frågan är om det finns några av Kommunals medlemmar som inte varit berörda. I simhallen har det varit mer folk än vanligt, inte minst militärer. Och minsann har inte barnskötarna varit med också, de har hjälpt barnen att baka bullar till brandmän och värnpliktiga.