Kära Annmarie!

Tyvärr är din situation nog inte ovanlig. Säkert har du rätt i att det handlar om helt andra saker än prylarna. Så många olika känslor aktualiseras i en arvssituation. Att ”gå och gömma sig” är inte så lyckat, risken är att man bara fastnar i en smet av ömsom skuld, ömsom bitterhet, som förgiftar alla framtida relationer.

Din idé om att lotta låter klok, men det är nog bäst att du diskuterar detta med boutredningsmannen. Han/hon har ju som uppgift att se till att bodelningen sker på ett sakligt och korrekt sätt. Här tycks det inte hjälpa att diskutera sig fram. Men en saklig fördelning med hjälp av en utomstående gör att visserligen inte alla blir nöjda, men att alla vet att de sakligt sett inte blivit orättvist behandlade. Lycka till.