På över hundra sidor tecknas Helena och My, deras gymnasieklass och deras relation. Scenen är ett fik med gratis påfyllning av kaffet. Helena anländer först till fiket och får sitta själv och brottas med sina tankar om att vara pank, ha ”fetma-lår” och vara rädd att ha gjort sig ovän med sin enda vän, My.
My ser mer positivt på livet och det behövs nog för att hindra Helena från att falla för djupt i dystra grubblerier.
Oj, vad jag känner igen mig från gymnasietiden. Dessa eviga fikor med påtår, tretår och fyrtår som drev cafétanterna till vansinne. Jag undrar om Daniel Ahlgren tjuvlyssnat på många tjejsnack eller om han bara gissar mitt i prick.
Det är lite dystert, men å andra sidan är det ju inte så jäkla kul att vara tonåring och inte veta vad man ska göra av sitt liv. (Bonnier Carlsen)
