Mot nya mål
Att rädda liv är brandmannens vardag.
Men i Stockholm räddar brandmännen också unga killar som hamnat snett i livet. För det har de fått Kommunals stipendium.
För ungefär fem år sedan gick brandmännen Stefan Nilsson och Joakim Rönnbäck från Hägerstens brandstation upp till brandchefen i Stockholm och föreslog att de skulle få låta sitt uppdrag som brandmän — att rädda liv — ta ny form.
Resultatet blev stiftelsen På Rätt Väg, först ett projekt och idag en mellanvårdsform. Socialförvaltningen i olika stadsdelar i Storstockholm betalar 975 kronor per elev och dag. Just nu är det tolv killar i skolan, och fler har man inte plats för. Tre brandmän finns alltid med under hela skoldagen. Det är så långt från lärarlösa lektioner man kan komma.
— Vi kan vara tillsammans med en grabb en hel dag, om man märker att det hänt något under helgen till exempel, förklarar brandmannen Torbjörn Fornander.
Dessutom har brandmännen jour och killarna kan ringa dem när som helst på dygnet.
— Vårt mål är att få grabbarna att komma i gång. De ska komma upp på morgonen och helst vara lite trötta när de kommer hem på eftermiddagen, så att de inte är uppe hela nätterna, säger Torbjörn.
Fotboll, innebandy, boxning och styrketräning upptar en stor del av veckoschemat. Plugga, i traditionell mening, gör de bara två eftermiddagar i veckan på Farsta gymnasium. Där kan killarna läsa in årskurs nio.
Det finns ett antal regler som de måste hålla sig till för att få vara kvar på skolan. Som att de inte ska använda droger, att de ska vara schysta mot varandra. Ingen rasism får förekomma, och så ska de komma i tid.
— Vi pratar om varför det är viktigt att komma i tid. Om hur det känns när man själv får stå och vänta på någon, säger Torbjörn.
Tanken bakom programmet är att det ska ge självförtroende. Därför alla dessa aktiviteter som innebär utmaningar, i lagom takt. Brandövningarna på Rosersberg varje torsdag görs stegvis.
Jag frågar om de aldrig funderat på att ta emot tjejer. Men eftersom brandmännen arbetar så mycket med sig själva och sina egna erfarenheter som verktyg, tror Torbjörn inte att de skulle kunna hjälpa tjejer på ett bra sätt.
— Vi kan nog inte förstå oss på dem. Dessutom skulle det bli ännu mer tuppfäktning och skådespel i gruppen, säger Torbjörn.
Blir det inte en väldigt manlig miljö?
— Vi försöker visa att man inte behöver vara så tuff. Vi kramar killarna, och visar att vi kan vara mjuka. De behöver manliga förebilder, säger Torbjörn.
De som det går bra för går vanligtvis i brandmännens skola i ett år ungefär. Därefter får de antingen hjälp att få jobb eller börja gymnasiet. De som inte följer reglerna får sluta.
— Om någon till exempel är beroende av droger kan han inte fortsätta här. Det klarar vi inte. Vi måste vara ärliga både mot oss själva och grabbarna, konstaterar Torbjörn.
Men även de som tvingas sluta på skolan fortsätter i många fall att ha kontakt med brandmännen. Likaså kommer de som det gått bra för och visar upp sig.
— Det visar hur mycket det betyder med uppskattning. Alla behöver bekräftelse och uppskattning, så det jobbar vi mycket med. Därför är det så roligt att få Kommunals stipendium.
När Kommunal firade 90-årsjubileum fick stiftelsen På Rätt Väg demokrati- och solidaritets-stipendiet år 2000.
Mathias är på rätt väg
Det viktiga med skolan är att man lär sig att ha ett mål i livet, säger Mathias Henricson, före detta elev som nu är tillbaka på besök.
Han bor och jobbar i Kramfors nu för tiden, men är i Stockholm på en månads semester. Han ringde Stefan Nilsson, ansvarig brandman för På Rätt Väg, och frågade om han fick gå i skolan under den här tiden.
— De andra killarna frågar hur jag kan vara här på semestern. Men jag vill ha nåt att göra, och jag känner mig trygg här. Och så kan jag kanske hjälpa Stefan och Tobbe. De har ställt upp så djävulskt mycket för mig.
Mathias är 24 år och alltså några år äldre än de andra tolv killarna. Han tänker att han kan hjälpa dem genom att berätta vem han är, och vad han varit med om. Om de vill lyssna.
— När jag var i deras ålder lyssnade jag inte särskilt mycket, gick mer min egen väg, konstaterar Mathias.
Men han säger också att det som är bra med skolan är att det ställs krav på en. ”Ska du vara kvar här så får du sköta dig.” Det är skönt med det kravet.
— Det är en jättebra gemenskap. Det gör att jag vill ha ett jobb, tjäna pengar, klara av den grå vardagen, säger Mathias.
Mathias är ett exempel på att resultaten av På Rätt Väg inte alltid märks direkt. 60 procent av de som går i skolan går det bra för, det vill säga får jobb eller börjar på gymnasiet och klarar av att hålla sig nyktra och drogfria. Mathias fick ett jobb som mattläggare när han slutade på På rätt väg. Men efter ett tag började han dricka och använda droger igen.
Då valde han att åka till ett behandlingshem i Norrland för att få hjälp. Och hela tiden hade han kontakt med Stefan och Torbjörn. När han nu är tillbaka i Stockholm för en lite längre tid, är det till dem han kommer. För att få vara en del av tryggheten igen.