Med sin senaste bok är Stig ”Slas” Claesson tillbaka på den svenska landsbygden. Precis som 1968 års ”Vem älskar Yngve Frej”och1998
års ”Vad man ser och hedrar” är ”Svart asfalt grönt gräs” (Bonniers förlag) en bok som till stora delar utspelar sig på landet.
Som titeln antyder bjuds vi här också på några riktigt fina Stockholmsskildringar. Det här är en i hög grad självbiografisk barndomsskildring. Men förutom sin egen uppväxt berättar Slas också om en ung italienares svåra liv under andra världskriget.
Som ofta i Claessons böcker är det roligt och på något märkligt sätt lättsamt och allvarligt på samma gång. Men ”Svart asfalt grönt gräs” är kanske framför allt en politisk bok. När Slas beskriver andra världskrigets nazism drar han paralleller med dagens nynazism. Och som vanligt svär han och står i: orden tar.
Om man inte köper boken kan man alltid gå in på en bokhandel och tjuvbläddra fram till sidan 127. Där finns en fyndig, om än ekivok, omskrivning av en känd Verner von Heidenstam-dikt.
Och för landets kyrkogårdsvaktmästare kan Stig Claessons skildring av farbror Kalle vara extra rolig att läsa.
