Det gamla sockerbruket i Roma står fortfarande tomt. Det är tre år sedan bruket las ner. Länsarbetsnämnden, kommunen och regeringen plockade fram 27 miljoner för att hjälpa de 85 anställda vid bruket och alla de bönder som var beroende av betodlingen. I dag återstår två arbetslösa.

Inom synhåll från bruket bor Ingegerd Häglund, en av de nio dagbarnvårdarna i Roma-området. Nu har tre av dem sagts upp. Ingegerd får fortsätta, fast hur länge då? 220 har sagts upp de senaste fyra åren.

— Jag är 57 år och har jobbat så länge att jag nu har barn till tidigare dagbarn, berättar hon. Jag kan inte tänka mig något annat. Nog ska man väl få jobba tills man fyller 60 åtminstone? Äldrevården klarar jag inte, jag börjar få ledbesvär i mina händer.

De är så många barn hos Ingegerd — som mest 13 barn — att hon inte kan ta ut dem på någon längre utflykt, de kan bara komma till platser dit de kan promenera.

Några kilometer därifrån, i Halla, bor Margareta Ohlsson, 58 år och dagbarnvårdare sedan 25 år. En kväll i juni, strax före semestern, blev hon uppringd och fick besked om uppsägning till hösten. Det var hon inte ensam om. På hela Gotland varslades närmare 40 dagbarnvårdare om uppsägning. Barnantalet viker, och den nya allmänna förskolan kombinerad med fritids kommer att suga upp allt fler.

Både på södra Gotland och i Visbyområdet gick det ändå att hitta nya uppgifter åt de övertaliga dagbarnvårdarna. Äldreomsorgen behövde folk, och det fanns andra tjänster som de kunde få. Kanske var det därför kommunpolitikerna inte engagerade sig i frågan, de bara krävde att budgeten skulle hållas, att besparingarna skulle genomföras.

Men på nordöstra Gotland gick det snett. 17 dagbarnvårdare skulle bort. Hur det skulle gå för barnen kunde ingen svara på.

”Vi väntar fortfarande på information”, säger Rose-Marie Ekström i Halla, en av de föräldrar i Romaområdet som bara fick höra rykten om att deras dagbarnvårdare skulle sägas upp. Hon och hennes syster tog saken i egna händer. De ringde upp förvaltningen och förklarade att de hade placerat sina barn hos Margareta Ohlsson, som egentligen också var uppsagd, men som fortfarande hade två barn hos sig.

— Sen ringde vi och talade in ett meddelande på Margaretas telefonsvarare att vi hade placerat våra barn hos henne, berättar Rose-Marie.

I Roma skulle först fyra-fem dagbarnvårdare sägas upp. Men sen krympte det till tre. Nu är de sex dagbarnvårdare kvar, som ska dela på 46 barn. Eftersom någon av dagbarnvårdarna alltid är ledig (som kompensation för långa arbetsdagar), är det i praktiken fem dagbarnvårdare i tjänst. Blir någon sjuk, är de fyra.

— Det blir förvaring, inte barnomsorg, säger föräldern Rose-Marie Engström. Och jag är rädd för att man kör slut på dagbarnvårdarna, de riskerar att bli sjuka.

Över 220 dagbarnvårdare har sagts upp på Gotland sen 1996. En del har förtidspensionerats, andra har lyckats skaffa andra jobb på egen hand, börjat studera, fått jobb i äldreomsorg, som personliga assistenter eller i skolmåltiden. Deras öde har inte gett rubriker i tidningarna, inte diskuterats på länsnivå. Ett hundratal av dem finns i a-kassans register. ”Ingen enda har ringt oss och frågat efter hur det går för dem” säger ombudsmannen Gunnar Nilsson.

Christer Granegård är arbetsmarknadsdirektör på länsstyrelsen på Gotland:

— Nej, vi har inte diskuterat dagbarnvårdarna i arbetsmarknadsnämnden. Kommunens representanter har majoritet i nämnden, och vi har diskuterat till exempel deltidsarbetslösheten i vården. Men ingen har väckt frågan om dagbarnvårdarna.

Gunnar Nilsson, Kommunals ombudsman på Gotland, är mycket kritisk mot kommunens agerande. Han pekar på tydliga brott mot lagar och avtal. Och det värsta är kanske att det speglar en skrämmande människosyn, säger han.

— Hur kan man behandla anställda på det här sättet? Välja ut de äldsta trotjänarna och säga upp dem, kalla det för ”pedagogiska” skäl!

Det har seglat upp många problem och konflikter inom förvaltningen de senaste åren, säger Gunnar Nilsson.

— Kommunledningen är passiv och skjuter problem framför sig i stället för att lösa dem. Olämpliga chefer får sitta kvar och ställa till problem. Dessutom är attityden gentemot Kommunal negativ. Han får medhåll från andra fackligt aktiva.

— Av femtio förhandlingar är det kanske bara vid tio där vi kan enas, i resten av fallen kör arbetsgivaren över oss, säger Lena Palmborg Karlsson, sektionsordförande för bland annat dagbarnvårdarna.

Några dagar efter det att Kommunalarbetaren pratat med dagbarnvårdare och chefer, backar kommunen. I en förhandling med facket återtas uppsägningarna, och Margareta Ohlsson får en av de tidigare uppsagda dagbarnvårdarna som assistent, eftersom barngruppen är för stor.