Kära K! Ilska måste få komma ut, annars blir den en varböld inombords och den inte bara förstör din relation till din far, utan förgiftar dig.

Det är viktigt inte bara att avreagera sig (hugga ved, springa, ja vad som helst, men det räcker inte) utan också att få sätta ord på det man känner. Jag vet inte var du bor, men var det än är bör det på din ort finnas en präst eller en diakon/diakonissa.

Även om de inte själva skulle vara rätta personerna för dig att tala med kan de ge dig råd om vart du går vidare. Slå upp Svenska kyrkan i telefonkatalogen. Det behöver inte handla om ”religiösa” frågor, vad det nu är.