Jag trampar på samma stenar,

där mina förfäder gått.

Tallarnas knotiga grenar,

av vindar sin form har fått.

Jag lyssnar på samma vågor,

dess ljuvliga melodi.

Saktar långsamt på stegen,

vilken underbar symfoni.

Jag vandrar på samma stigar,

där människor gått mången gång.

Smeks av samma vindar,

känner doften av hav och tång.

Jag ser stenar av vattnet slipade,

nötta i tusende år.

Med olika färger och former,

tiden har satt sina spår.

När kommande släkten vandrar,

här om tusen år.

Undrar vad de tänker,

när de vandrar i samma spår?