Oro över förslag till ändringar av LAS
Sotaren Ingela Åberg gillar inte miljöpartiets förslag att försämra anställningstryggheten i småföretag.
-- Jag tillhör dem som har arbetat längst men är nog den som får gå först om arbetsgivaren får säga upp vem han vill, säger hon.
Om ett par veckor ska riksdagen ta ställning till förslaget att småföretag får göra undantag för två personer från principen sist in-först ut vid uppsägning på grund av arbetsbrist.
Ingela Åberg och hennes fyra arbetskamrater vid Värmdö Sotningsdistrikt tillhör dem som berörs av förslaget. De arbetar med sotning, ventilation och oljeservice i ett stort distrikt som omfattar Värmdö kommun inklusive skärgårdsöarna ut till havsbandet.
Vid halvfyratiden på eftermiddagen kommer de tillbaka i sina bilar till kontorsbyggnaden i Gustavsberg som också inrymmer duschar och omklädningsrum.
Ingela, som är en av 10-15 kvinnliga sotare i landet, har egen dusch.
— Jag missar därför en del av snacket som killarna har. Men vi brukar prata en hel del med varandra utanför omklädningsrummen, säger hon.
Ingela är arbetsplatsombud för Kommunal. Det fackliga arbetet handlar i första hand om att som skyddsombud bevaka arbetsmiljön och att det finns skyddsutrustning för sotarna.
— Min kollega Claés är bättre på att prata så vi brukar skicka in honom till skorstensfejarmästaren när vi är missnöjda med något, säger Ingela.
Både Ingela och Claés Sandén tror att de får gå först om arbetsgivaren får handplocka två personer vid uppsägning på grund av arbetsbrist.
— Jag har ingen formell sotarutbildning. Först nästa år ska jag gå gesällutbildningen. Det är möjligt att jag också anses som obekväm på grund av mitt uppdrag som skyddsombud, säger Ingela.
Claés tror sig veta att eftersom han törs säga vad han tycker så är även han obekväm för arbetsgivaren.
— Jag har dessutom tvingats vara sjukskriven vid några tillfällen. Bland annat i sex månader på grund av en knäskada. Det har heller inte varit populärt, säger Claés.
Han har ingen förståelse för att riksdagen vill försämra anställningstryggheten i småföretagen.
— Då blir ju arbetsgivarna ännu mer kungar inne på sina kontor. Vi blir helt beroende av vad vi har för chefer. Det känns som att bli förflyttad tillbaka till 1800-talet, säger Claés.
Den ende av dem som har förståelse för miljöpartiets förslag är Mikael Sjöqvist, som är den sist anställde av sotarna. Han började i februari i år.
— Förslaget kan vara vettigt för dem som driver företag. Jag tror att det blir bättre laganda i företagen, alla vill kämpa och göra sitt bästa, säger han.
Skorstensfejarmästaren Sixten Magnusson startade företaget för två år sedan. Han var tidigare arbetskamrat med dem som nu är anställda i hans företag. Med deras stöd fick han ta över efter den förre skorstensfejarmästaren. Sixten Magnusson är positiv till miljöpartiets förslag.
— Det finns företag som tvingas dras med alkoholister och andra som är ganska mycket sjuka. Företaget får då ägna sig åt social verksamhet. Det blir en dålig arbetsmiljö för de anställda om de ofta tvingas göra jobbet för någon som är frånvarande, säger han.
Sixten Magnusson tycker att det är på tiden att riksdagen bryr sig om småföretagarnas speciella villkor.
— I ett litet företag märks det mycket mer om någon ringer sig sjuk för att den har ont i tån, huvudet eller armbågen. Då är det ingen som hjälper oss. Hur ska vi ha råd att betala deras sjuklön? Men när storföretagen hamnar i kris då rycker pappa staten ut. Det är orättvist, säger han.
Ingela Åberg suckar när hon hör Sixten Magnusson.
— Ingen ska sparkas för att denne ofta är sjuk, säger hon.
Kommunalarbetaren har ringt runt till andra småföretag som berörs av det lagförslag riksdagen ska ta ställning till.
Skorstensfejarmästaren Lars-Göran Andersson i Åkersberga tycker att det är fel att bara företag med högst tio anställda enligt miljöpartiets förslag ska få göra undantag från principen sist in-först ut.
— Jag har nio anställda. Det kan bli så att jag låter bli att anställa fler om gränsen för anställningsskyddet sätts vid tio anställda. Det är skit om jag måste tänka på sådant, säger han.
Lars-Göran Andersson tycker att det är nödvändigt att han får avgöra vilka som ska vara kvar i företaget om det uppstår arbetsbrist.
— Självklart måste jag behålla dem som är bäst utbildade. Ofta är de sist anställda och måste med nuvarande regler gå först, säger han.
Att det med nuvarande lagstiftning går att göra undantag från principen sist in-först ut för nyckelpersoner för andra om arbetsgivaren och facket är överens tycker inte Lars-Göran Andersson är tillräckligt.
— Det är smidigare om jag kan avgöra sådant själv. För några år sedan tvingades jag på grund av arbetsbrist säga upp några. Jag och facket var då inte överens. Därför sa jag upp en mer än vad jag tänkt från början för att bli av med dem som jag ville. Jag löste det med att hyra in personal istället, säger han.
Den ende av hans anställda sotare som är med i Kommunal, Kenneth Fröström, tycker att det är vettigt att arbetsgivaren ska kunna behålla den duktigaste även om denne är sist anställd.
— Men det är inte bra om det blir godtyckliga uppsägningar, säger han.
Gunnar Engman, som driver Sjöviks sjuk- och vilohem i Stensjön utanför Nässjö, har sju anställda. Han tycker att små företag inte som stora företag kan hantera anställda som är obekväma eller inte sköter sig.
— I små företag är det viktigt att alla drar åt samma håll. Annars mår de andra anställda dåligt, säger Gunnar Engman.
Kommunals arbetsplatsombud vid sjuk- och vilohemmet, Ann-Britt Svensson, tror inte att det blir så stora konsekvenser om riksdagen stöder miljöpartiets förslag.
— Jag har jobbat här i över 20 år. Under den tiden har vi löst allt i samråd med arbetsgivaren. Nyanställda som börjar här kommer hit som provanställda. Om de inte passar in får de ingen anställning. Och trivs de inte kan de ju säga upp sig efter provanställningen, säger hon.
Inte heller någon av sotarna i Värmdö tror att det blir några dramatiska förändringar i deras företag om riksdagen beslutar att stöda miljöpartiets motion.
— I ett litet företag som vårt blir vi nära med arbetsgivaren. Men han är ju ändå inte en av oss. Det märks när det blir konflikt om löner och utrustning. Därför är det inte bra att anställningstryggheten försvinner. Det finns en risk för att de anställda blir tystare, säger Ingela.