Dags att slåss för timslavarna
LEDARE: I gryningen ringer telefonen. Sex lämnas två sömniga barn hos dagmamman. Sju börjar jobbet i sjukhusköket.
En vanlig morgon för Susanne Carlsson, timanställd. Efter elva år är hon less på att leva så. Vem slåss för oss timslavar? undrar hon.
Timvikarier är kommunernas bekväma lösning för att kapa arbetstoppar och fixa ihop omöjliga scheman. Sedan 1991 har deras arbetsinsats, mätt i antalet årsarbetare, ökat med 60 procent. De står för hela tillväxten av jobb, som vår reporter Bengt Bergsmark visade i förra numret av Kommunalarbetaren. Där berättade vi om hur mycket timvikarier som används i landets alla kommuner. Otroliga siffror, inte minst mot bakgrund av vårdkommissionens uppmaning till kommunerna att öka heltidsjobben.
FÖRST UPPSAGD PÅ grund av ”arbetsbrist”, sedan tillbaks som timvikarie — och vips är arbetsgivaren av med sådant som pensionsförmåner, semesterplanering och dyra heltider.
För de tillfälligt anställda är livet tungt, visar en ny undersökning från Arbetslivsinstitutet. 40 procent har svårt att få hyreskontrakt, 60 procent har svårt att få låna pengar, hälften har fått säga upp sin tidning, 67 procent känner oro, stress och olust (tre gånger så många som fast anställda) och så där kan vi hålla på och räkna upp dystra siffror.
Så länge som timvikarierna kostar lite och tillgången är god är det inte konstigt alls att de är en smidig lösning. Här levereras ju kvalificerade och kompetenta medarbetare till dörren, precis som en pizza, just-in-time. Och dessutom ofta till lägre pris än en ordinarie anställd! Billigt för arbetsgivaren men dyrt för den anställde — när det borde vara tvärtom!
ATT INTE FÅ NÅGON fast månadslön, inte omfattas av pensionsavtal, sällan få del av utbildning, aldrig kunna planera en ledighet, knappast räknas med i fackliga sammanhang är timslavarnas krassa verklighet. Och till detta kommer känslan av att vara en som behövs men ändå inte riktigt räknas på jobbet.
Därför är det utmärkt att springvikarierna nu sätts på dagordningen inför den kommande avtalsrörelsen. Avtalsombudsman Jan Sjölin har rätt i att det måste bli dyrare för kommunerna att använda timanställda. Att pensionsavtalet dessutom sagts upp med kommuner, landsting och församlingar för att få gehör för kravet om avtalspension för dem som har korta vikariat är också ett viktigt steg på vägen mot rimliga arbetsvillkor för timvikarierna. Idag får de bara sin ATP. Här har Kommunal dessutom stöd av EU-regler.
” KOMMUNER OCH LANDSTING har oförskämt låga lönekostnader för våra medlemmar. Det vore väl skit till fackförening som inte kan göra något åt det när kommunernas ekonomi nu blir allt bättre”, säger Sjölin på nyhetsplats i tidningen. Och det är bara att hålla med!