Efter böcker om hur män ska leda kvinnor och kvinnor ska leda män kommer nu det svåraste, tycker hon själv. Nämligen att skriva om hur relationer kvinnor emellan ska bli bättre på arbetsplatserna och om hur kvinnor både ska våga vara chefer — och även klara att ha en chef av samma kön.

— Det finns ingen forskning någonstans i världen som tittat på kvinnligt ledarskap av kvinnor, konstaterar hon. Ändå väcker ämnet väldigt mycket känslor.

Några anledningar till detta hinner hon med under sitt miniseminarium: Kvinnans bundenhet till sin mamma gör hennes ledarskap till en fråga om dold maktutövning, dvs makt som inte får synas.

Chefen blir den goda eller onda modern. Kvinnors behov av likhet är ett annat problem, som hon ser det. I relation till chefen och varandra måste kvinnor kunna bejaka sitt systerskap men acceptera och lära sig tåla olikhet, framhåller hon. Att möta kvinnor, olika oss själva får oss att växa, säger Barbro Dahlbom-Hall. Och i växandet innebär även att klara att ge (som chef) och ta emot (båda) negativ återkoppling. Enbart beröm utvecklar ingen.

I sin bok berättar hon om dagiset där skitsnack och avundsjuka frodades, men där både chefen Lena och de anställda vuxit under arbetet att förbättra klimatet.

”På vår arbetsplats går inte kvinnorna i armkrok med varandra”, säger Lena i boken. För armkrok innebär att den som man håller i armen inte får växa mer än man själv.