Få timavlönade i Östhammar
-- Första sommaren på sex år som jag har haft semester!
Under det senaste halvåret gick vårdbiträdet Ulla Eriksson från vikarie till fast heltid. Östhammars kommun gav deltidare inom vården möjlighet att gå upp till heltid.
Kommunen hade enligt statistiken bara 22 timavlönade i november förra året. Bara en procent, lägst i landet.
Deltidarna var desto fler, fler än genomsnittet i landet. Men vid nästa mätning kanske siffrorna ser bättre ut. Deltidarna inom vården fick i juni gå upp i arbetstid och Ulla Ericsson valde heltid.
Servicehuset Tallparksgården är idag som många andra servicehus mer likt ett sjukhem och arbetet med de äldre stressigt:
— Man känner att man skulle vilja gå ut med dem, sitta ner och prata med dem. Men hela tiden är det: du måste hinna göra det, och det, och det…innan du går hem! säger hon.
Så visst kan det kännas tufft att jobba heltid:
— Men jag tycker att jag har tid till det och så är det en ekonomisk fråga.
Fram till för sex år sedan jobbade hon på fabrik. Där var heltid en självklarhet och lönen högre.
Få på Tallparksgården har så lång arbetstid som hon. När kommunen för drygt ett år sedan erbjöd sänkt arbetstid med fem timmar mot att man avstod från löneökningar under tre år var det många som nappade.
Men Ulla Eriksson och de andra som då var vikarier har inte fått den möjligheten.
Många som redan förra året var anställda på deltid arbetar idag nästan lika många timmar i veckan. Arbetstidsförkortningen blev för dem ett sätt att öka sysselsättningsgraden och därmed lönen. För många är nu 32 timmar ”heltid”.
Fram till i januari i år var Ulla vikarie. Eftersom hon vikarierat så mycket blev hon en ”3-åring”. En ny lag gav henne och fyra andra på gården rätt till anställning.
För Ulla blev det en tjänst på 70 procent. Nu när hon och andra fått heltid är frågan var och hur de ska arbeta den utökade tiden. För Ulla är det alltså 30 nya procent. Något klart schema finns inte.
— Det verkar svårt att få till det. De får nog göra om allas schema, tror hon.
Hon trivs med jobbet. Men hon gillar inte ovissheten med hur schemat kommer att se ut för henne. Det får ju inte bli så där tokiga tider som första schemat som hon fick i somras. De ytterligare timmarna hade där plockats in här och där:
— Det kunde vara så att jag slutade halvfyra på avdelningen, men hade tid till halv fem och då skulle jag gå ut och städa!
— Har jag jobbat 8 timmar på avdelningen så känner jag inte för att skura golv!
I praktiken blev det inte så ofta på det sättet. Inte sällan saknade avdelningarna folk så hon fick hoppa in där istället.
