Allt började med en skrivelse till kommunals fackliga sektion inom äldreomsorgen från personalen på ett boende. Personalen hade haft en förfärligt jobbig sommar.

— Då sa vi i styrelsen att det här går ju inte längre! Vi måste ta till något drastiskt, berättar sektionsordförande Ellinor Hedblom.
Man planerade en demonstration på mycket kort varsel.

När det blev känt ringde den ena organisationen efter den andra och ville vara med: LO, PRO, SKTF, Vårdförbundet.

Lite nervös var hon dock på demonstrationsdagen. Första maj-tåget hade ju inte samlat ”många själar” i år. Att demonstrera är inte längre så vanligt.

— Men det blev kanon. Det kom pensionärer och handikappade i färdtjänstbussar, det kom personal, det kom familjer. På torget var vi över tusen!

Ellinor tror inte att det som sker i Gävle skiljer sig så mycket från övriga Sverige:

— Det är samma spariver. Man ska hålla 0-budget och pressar personalen till det yttersta, säger hon.

Kommunal har skrivit den ena skrivelsen efter den andra när budgetar har behandlats men det har inte politikerna tagit någon hänsyn till, enligt henne.

— Vi har haft skandaler med våra politiker i Gävle. Och jag brukar inte säga att det var bättre förr. Men förr var de intresserade av att föra en dialog. Men det är de inte idag!

— LO här tyckte att det här borde spridas över hela landet.