Rubrikerna från LO-kongressen talade om ett historiskt val när Wanja Lundby-Wedin valdes till LO:s nya ordförande. Den första kvinnan någonsin på den posten.

Statsminister Göran Persson gratulerade henne med att säga att hon hade fått det finaste uppdrag en arbetartjej kan få.

Om det betyder att en arbetartjej inte kan bli statsminister eller om det faktiskt är finare att bli LO-ordförande förklarade han däremot inte.

Själv tyckte hon att det pirrade som sockerdricka i kroppen timmarna innan valet. Sedan kom glädjetårarna. Hon fortsatte att skina som en sol resten av kongressen trots att LO-styrelsen led nederlag i en del beslut.

Att hon vågade visa sina känslor så tydligt gav flera kommentarer om skillnaden i manligt och kvinnligt ledarskap.

En av de vanligaste frågorna hon har fått svara på den senaste tiden är hur det känns att bli LO:s första kvinnliga ordförande. Hennes svar är att det känns skönt att visa att även kvinnor kan få det uppdraget. Men Wanja Lundby-Wedin säger att LO inte kommer att bli särskilt annorlunda för att det är en kvinna som styr.

— Jag är feminist. Men jag bryr mig också om männen i LO. Jag har varit LO:s andre ordförande i sex år och har varit med om att forma vår politik under dessa år. Jag tänker fortsätta på den inslagna vägen.

När Wanja Lundby-Wedin nu tar ordföranderummet i LO-borgen i besittning följer fotografiet från 1994 när hon första gången valdes in i LO-ledningen. Fotografiet visar hur hon då gratulerades av Kommunals dåvarande ordförande Lillemor Arvidsson.

Wanja, som en gång i tiden arbetade som undersköterska vid Danderyds Sjukhus utanför Stockholm, började sin fackliga bana i Kommunal. Och hon vill tacka förbundet för att hon har hamnat där hon är nu. Även om tiden som förbundsombudsman ett tag fick henne att tvivla på sin förmåga.

— När jag var enhetschef på förbundet kändes det ett tag som att ingen lyssnade på mig. Jag lade skulden på mig själv. Ända tills Kommunal ordnade en kvinnlig ledarskapskurs och jag läste boken ”Lära män leda kvinnor” av Barbro Dahlbom-Hall.

Boken beskriver hur kvinnor som når höga positioner försöker bli behandlade jämlikt. Männen klarar inte det utan blir grabbiga.

— Det är alltså inte mig det är fel på. Jäklar, nu ska jag visa vad jag går för, tänkte jag, säger hon och knyter näven i luften som för att visa vilken styrka den insikten gav henne.

Hur ska då hon som förebild och ledare för LO kunna ge andra kvinnor samma känsla och möjligheter som hon själv fick?

— Vi har bildat ett nätverk för att ge stöd till kvinnliga ombudsmän inom LO. Och det behövs fler kvinnor med fackliga uppdrag. LO-förbunden borde tänka på det när de väljer sina ledningar, säger hon.

Wanja tillägger att hon ibland kan känna sig trött på att det är väldigt kompakt med män i den värld hon befinner sig.

— Inte för att det är fel på männen. Men det finns duktiga kvinnor som borde få chansen också.
Själv säger hon att hon aldrig har strävat efter fackliga uppdrag. Hon har alltid blivit tillfrågad av andra som har velat föreslå henne.

Det händer att hon tvivlar på sig själv inför utmaningen att anta ett nytt uppdrag. Så även denna gång. Men till det yttre tror hon att hon har de kvalifikationer som krävs för att vara LO:s ordförande.

— Jag är trygg i mig själv, prestigelös och är inte konflikträdd.

Till det skulle hon kunna lägga till 28 års erfarenhet av fackligt arbete.

Wanja Lundby-Wedin pratar mycket. Hon ler. Hon skrattar. Och hon gör det ofta. Människor i hennes omgivning dras lätt med i hennes goda humör.

— Jag älskar att vara tillsammans med andra människor. Att diskutera eller bara snacka skit. Och jag tycker också om att dansa.

En del kallar henne präktig.

— Jag förstår inte det. Visserligen är mina skönaste stunder när jag får baka eller åka till landet med maken Lennart och katten. Men jag tar också gärna ett glas vin eller en snaps i festliga sammanhang. Det är väl inte så präktigt, frågar hon.

Under de närmaste åren kommer en stor del av hennes tid att fyllas av det allvar det innebär att vara ordförande i LO.

Wanja Lundby-Wedin ska nu också ta plats i det socialdemokratiska partiets verkställande utskott. Ett bevis på den fackligt-politiska samverkan som finns mellan LO och socialdemokraterna.

En samverkan som har ifrågasatts allt mer till följd av att endast drygt hälften av LO:s medlemmar röstar på det partiet.

Men Wanja som är sosse tvekar inte att ta uppdraget i socialdemokraternas VU.

— Inte så länge som vi har fackligt-politisk samverkan. Men det är klart att det kommer att bli svårare om mindre än hälften av mina medlemmar skulle stödja socialdemokraterna. Då skulle frågan ställas på sin spets.

Stödet till vänsterpartiet ökar bland LO:s medlemmar. Och en intern LO-rapport konstaterar att vänsterpartiet är det parti som ligger närmast LO i en rad frågor.

Hon avfärdar det med att det är en medveten politik från vänsterpartiet att tycka som LO.
— Men vi tycker olika i så viktiga frågor som arbetstiden och Europapolitiken. Vänsterpartiet är också populistiskt med förenklade folkliga krav om skatter och utgiftstak. Partiet försöker profilera sig som bättre socialdemokrater, säger hon.

Trots det vill inte Wanja att regeringen avbryter samarbetet med vänsterpartiet och miljöpartiet för att söka sig mer mot mitten.

Det finns också de inom LO som fruktar att vänsterpartiet skulle få ökat stöd om socialdemokraterna istället valde att söka samarbete med något av de borgerliga partierna. Nu handlar det för Wanja och LO-ledningen om att vinna tillbaka stödet för socialdemokraterna.

Vid förra LO-kongressen 1996 rådde rosornas krig. Då var försämringarna i arbetsrätten ett rött skynke för LO-ombuden som för första gången demonstrerade mot en socialdemokratisk regering.

LO-ledningen talade då om arbetsrätten som en viktig skyddsvall för kollektivavtalen och medlemmarnas trygghet i jobbet.

I dag är tonläget inte så upphetsat. Trots att arbetsrätten än en gång till följd av miljöpartiets agerande kommer att försämras när två personer får undantas från principen sist in-först ut vid uppsägningar i företag med högst tio anställda.

LO har sagt nej till denna försämring. Istället kräver LO bättre anställningsskydd för dem som har tillfälliga anställningar. Och att yttrandefriheten stärks för privat anställda.

Men LO-styrelsen och kongressen sa nej till en motion om en offensiv för en bättre arbetsrätt.
— Det beror på att vi tycker att det är svårt att gå till offensiv när det inte finns en majoritet i riksdagen för våra krav. Dessutom måste vi själva veta vad vi vill om hur arbetsrätten ska förändras. Det blir ett uppdrag som LO-styrelsen nu ska ta itu med efter kongressen, säger Wanja Lundby-Wedin.

Den nyligen avslutade LO-kongressen manifesterade den fackligt-politiska samverkan.
Statsminister Göran Persson gav sitt stöd till LO i två av kongressens viktigaste frågor, arbetsskadeförsäkringen och arbetstiden.

Wanja Lundby-Wedin tackade med att säga att nästa gång som hon får frågan om hur hon kan försvara fackligt-politisk samverkan ska hon säga ”lyssna på Göran Persson så förstår du”.