Arbetslaget från hemtjänsten i Örebro får ställa sig i en ring. Friskvårdskonsulenten Kicki Dahlberg slänger åt dem en boll. Gruppen ska kasta bollen mellan sig sedan den hittat ett system där alla bara får ta bollen en gång var per varv.

Efterhand slänger Kicki åt dem fler bollar. När 4-5 bollar är i omlopp störs ordningen när hon kastar till dem en flaska och senare ett ägg.

Någon tappar en av bollarna på grund av uppståndelsen och nyfikenheten kring de nya sakerna som gruppen ska hantera.

Övningen avbryts. Den som tappade bollen får förklara missen. Kicki förklarar att om var och en sköter sin uppgift utan att lägga sig i andras arbete så behöver det inte bli några missar.

— Men det betyder inte att ni ska sköta ert och strunta i andra. Självklart måste ni bry er om varandra i arbetet, säger Kicki.

Det här är en av många övningar som ska visa på hur samarbetet i en grupp fungerar eller borde fungera.

Kickis arbetslagsutveckling tar två dagar med ytterligare en uppföljningsdag.

De diskuterar goda egenskaper i en grupp, vad som stjäl tid och koncentration från arbetsuppgifterna, arbetsmoral, ansvar, arbetsklimat, olikheter, roller, vi-känsla och annat som har med samarbete att göra.

Efter de två första dagarna med övernattning på en kursgård utanför Örebro är gruppen mycket nöjd.

Undersköterskan Annika Gustafsson tycker att det är en lyx att bara få komma i väg på arbetstid och få sova över på en kursgård.

Hon ingår i en grupp på åtta personer inom ett hemtjänstområde. Arbetet har känts slitsamt. Flera av de äldre har haft stort behov av omsorg. En del av deras anhöriga har också upplevts som jobbiga. Det har därför varit stor omsättning på personal.

När flera nya undersköterskor kom till gruppen beslöt deras äldreomsorgschef Lena Göransson att kalla på Kicki Dahlberg. Gruppen skulle få en chans att tala ut om arbetet och utveckla samarbete och vi-känsla.

Undersköterskan Pia Bohlin säger att det var nyttigt att få se sig själv i spegeln. De flesta i gruppen har starka viljor och det blir lätt att de pratar i munnen på varandra utan att någon lyssnar.

— Vi fick lära oss att det är viktigt att lyssna och att alla får en chans att göra sin röst hörd. Det är också viktigt att vi respekterar olikheter i gruppen, säger Pia.

Gruppen fick också lära sig att undvika ”energiläckage”, skitsnack om arbetet och om varandra.

— Tidigare hände det att vi grälade. Även småsaker kunde bli stora problem. Nu ska vi försöka låta bli sådant. Vi ska sluta tala om varandra för att istället tala med varandra. Det handlar om att bli rakare, säger Annika.

Kickis budskap till gruppen är också att inte älta det som inte går att påverka eller förändra. När beslut är fattade måste alla lojalt följa dem.
Det är viktigt att gruppen tillsammans arbetar för de mål som är uppsatta.

Det handlar enligt Kicki inte om att snällt tiga och acceptera allting.

— Försök att förändra det som går att förändra. Det kan ta tre sekunder eller tre år. Men acceptera det som inte går att förändra. Avsluta negativa tankar kring det som inte går att förändra för att undvika ”energiläckage”. I värsta fall kan det bara ske genom att du lämnar gruppen.

Kicki förklarar att det handlar om att skapa ett positivt arbetsklimat.

— Jag brukar säga att det handlar inte om hur du har det utan hur du tar det.

Hon var tidigare undersköterska men började 1991 som friskvårdskonsulent för de 9 000 anställda i kommunen. Friskvård är för henne inte bara att må bra fysiskt utan även psykiskt och socialt.

År 1993 knöts hon till den nybildade personalutvecklingsenheten i kommunen. Projektet Arbetslagsutveckling inleddes för fem år sedan.

— Efterfrågan är enorm. Vi är fullbokade fram till sommaren år 2001. I första hand prioriterar vi personalen inom äldreomsorgen, berättar Kicki.
Hon får rycka in när arbetsgrupper står inför en omorganisation, ska starta en ny verksamhet, läggas ned, när de är trötta och slitna eller när det finns psykosociala arbetsmiljöproblem.

Kicki visar en utvärdering förra året av Arbetslagsutveckling som bygger på en enkätundersökning bland de arbetsledare i kommunen som har använt metoden.

De som svarar tycker överlag att metoden har fungerat mycket bra och att den har bidragit till lösa de problem som har funnits i arbetsgrupperna.

Enligt arbetsledarna har arbetsgrupperna efteråt känt ökat ansvar, minskat skitsnacket, pratat mer med varandra, ökat kompetensutvecklingen, fått ett kreativare klimat, ökat samarbetet, accepterat olikheter i grupperna och har fått bättre sammanhållning.
Ibland händer det att motsättningar kommer upp till ytan och att någon eller några i grupperna mår dåligt på grund av det. Kicki säger att företagshälsovården i så fall kan ge dem samtalshjälp.

— Andra väljer att sluta när de känner att de inte passar in i gruppen eller ställer upp för de mål gruppen har. Det blir som en skilsmässa.
En av de första grupperna som använde sig av Arbetslagsutveckling var en barnstuga. Det var fyra år sedan.

Personalen vid barnstugan tycker att de fortfarande har nytta av vad de då fick lära sig.

På en anslagstavla i personalrummet hänger en lapp med sex punkter på en kom-i-håglista:

  1. Att vi är en gemensam arbetsplats.
  2. Att jag har ett medarbetaransvar och eget ansvar
  3. Att jag är en del av omgivningen.
  4. Att mentalt skrot tar plats och energi av mig.
  5. Att avsluta och gå vidare.
  6. Sprid endast positiva rykten.

Ny personal som kommer till barnstugan introduceras i punkterna och innebörden av dem.

Förskolläraren Eija Malm säger att punkterna finns i bakhuvudet.

— Jag tänker exempelvis på att inte snacka skit eller att slösa energi på det som går inte går att påverka.

Barnskötaren Irén Blomberg tycker att det är stor skillnad i dag mot hur det var innan de fick Arbetslagsutveckling.

— Tidigare var det mycket korridorsnack. Det var för mycket prat om varandra och inte med varandra. Nu har vi också lämnat de privata bekymren hemma och koncentrerar oss på arbetet när vi är här.

Att skitsnacket mer eller mindre har upphört beror inte enbart på Arbetslagsutveckling och de sex punkterna på kom-i-håglistan. Färre personal och fler barn gör att det inte finns tid att tala med varandra som tidigare.

Men förskolläraren Agneta Björnell säger att personalen nu ställer upp för varandra mer än tidigare. Några i personalen är utsliten och är deltidssjukskrivna. När de arbetar kanske de inte orkar ta på sig och genomföra de arbetsuppgifter som de borde.

— Tidigare hade det skapat irritation bland oss andra. Men så är det inte nu. Vi kan inte klandra dem som är utslitna i arbetet. Det är inte deras fel. Lösningen måste istället vara att barnantalet minskar så att vi klarar vårt arbete utan att bli utslitna, säger Agneta.