Kommunal och Kommunalarbetaren firar sina 90-åriga födelsedagar i sällskap med ungefär 20 000 gäster. Några av dem besöker Kommunalarbetarens seminarium om tystnaden på arbetsplatserna.
Vi sitter på de hårda träbänkarna och hör de lågmälda berättelserna från bussföraren Pelle Sjöblom, undersköterskan Carina Persson, städaren Marita Pettersson och undersköterskan Sarah Wägnert, som alla visat civilkurage och fått ta konsekvenserna av det.
Pelle hotades två gånger med avsked när han påtalat brister i arbetsmiljön och säkerheten. Carina tvingades lämna ett fast jobb och övergå till timanställning när hon och hennes arbetskamrater anmälde sin chef för misshandel. Marita förde kamraternas talan och blev omplacerad som tack. Och Sarah sa upp sig för att våga anmäla vanvården av de gamla.

Alla fick betala ett högt pris. Men ingen vill ha det ogjort.

– Det finns inom mig, svarar Marita stillsamt när hon får frågan om de ännu olösta problemen på arbetsplatsen. Hon har bestraffats, men vill inte tala om det.

Sarah Wägnert, som fått en lag uppkallad efter sig, arbetar i landstinget i Eskilstuna idag. Trivs, men säger att det är trögt i vården, privat eller offentligt driven spelar inte så stor roll.
– Jag har haft väldigt många arbetsgivare under mina nio år. Hierarkin lever kvar. Vi som står längst ner har inget att säga till om.

Kurt Junesjö, jurist på LO:s rättsskydd har skrivit ett förslag till hur lagen skulle kunna ändras för att skydda dem som talar på jobbet.

– Yttranderätt är en maktfråga. Men det är också produktivt, det borde arbetsgivarna inse, säger han. Och Mona Sahlin citerar Olof Palme, om att avskaffa fruktan i arbetslivet.

– Tysta företag är dåliga företag, säger hon.