För ett år sedan kunde vi rapportera att tvåbarnsfamiljens hushållsbudget då knappt nått upp till Socialstyrelsens gamla socialbidragsnorm, den som gällde fram till 1996. Det var dock mycket långt kvar till levnadsstandarden i början på 90-talet.

Under senaste året har makarnas lön stigit med sammanlagt 739 kronor i månaden.

Rikspolitikerna har sänkt skatteskalorna, men inte mer än att vår familj i stort sett nu betalar lika många kronor i skatt som förra året. Utlovade skattesänkningar har uppenbarligen gått låginkomsttagarna förbi.

En del kommuner har också höjt kommunalskatten. I genomsnitt handlar det om 12 skatteören per hundralapp.

Eftersom barnbidragen höjts med hundralappen per barn blir inkomstökningen efter skatt totalt 952 kronor.

Höjda skatter under 90-talet på låga ”kommunalarbetarinkomster” är en huvudorsak till familjens ekonomi fortfarande är sämre än i början på 90-talet. Hade den idag betalat lika stor andel i skatt som 1991 hade hushållkassan fått 1 750 kronor mer varje månad. Skatter, särskilt de som kallas sociala egenavgifter, gröpte ur låginkomsttagarnas ekonomi.

Lägger vi ihop kostnadsökningar för hyra, arbetsresor, dagis och fackavgiften blir det en måttlig ökning med 164 kronor per månad. Drar vi sedan bort den summan från inkomstökningen blir det 788 kronor kvar.

Det är ett större tillskott än på många år. Men det är ändå inga belopp som gör spargrisen glad.

Det behövs inte någon större inkomstminskning för att familjens ekonomi ska rasa ner till dagens ”fattigdomsnivå”.