Det konstaterar Marta Szebehely, forskare vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet och redaktör för del två av det välfärdsbokslut över 90-talet som regeringen tagit initiativ till. I sitt bidrag äldreomsorg i förändring pekar hon på några oroande tendenser.

HALVERINGEN AV antalet sjukhusplatser, i kombination med en åldrande befolkning har lett till ett ökat tryck på kommunerna och en kraftig minskning av antalet personer som får äldreomsorg. Personalen har inte ökat i takt med behoven.

Trots den stora ökningen av äldre över 80 så får 100 000 färre hemtjänst än 1980. Då hade 34 procent av de äldsta (80+) hemhjälp. 1997 var det 20 procent. Kommunerna satsar på de mest vårdbehövande, vilket ju är självklart. Men äldre som behöver hjälp i vardagen hemma står allt oftare utanför den kommunala äldreomsorgen, i synnerhet om de är gifta.

Antalet 80-åringar är idag tre gånger fler än antalet hemhjälpsmottagare. I åldersgruppen 65-79 år har andelen med hemtjänst minskat från elva procent 1980 till fyra procent 1997.
Utvecklingen innebär sannolikt en välfärdssänkning, skriver Marta Szebehely med en onödigt försiktig formulering.

Marknadsinspirerade styrformer i kommunerna har lett till att gamla som får hjälp har betydligt mindre inflytande över hemtjänsten än tidigare. Makten över vardagen har förskjutits till tjänstemännen. Det ökar otryggheten och minskar livskvalitén. Ge de gamla samma rätt till inflytande över sina hem och sin kropp som LSS-lagen numera ger de funktionshindrade!

1998 TOG RIKSDAGEN en nationell handlingsplan för äldrepolitiken. Där sägs att äldreomsorgen ska vara offentligt finansierad och ”tillgänglig efter behov, inte efter köpkraft.” Så är det inte.
Trots att samhället exempelvis i socialtjänstlagen förordar insatser hemma för att hjälpa äldre att bo kvar så har äldreomsorgen förskjutits mot institutionsvård. Äldre i särskilt boende har ökat med 20 000 sedan 1980. Och trots mycket tal om stöd åt anhöriga har gamla makar, vilket är lika med gamla hustrur som vårdar sina män, i allt högre grad lämnats ensamma med sitt vårdansvar utan samhällets hjälp!

Kommunal har formulerat tio rättigheter för äldre. Det handlar bland annat om att få mat man tycker om, klä sig efter egen smak, få komma ut i friska luften, träffa människor och bo hemma så länge som möjligt. Saker som borde vara självklara med en äldreomsorg som bygger på respekt för mänskliga värden. Men där är vi inte än.

Socialminister Lars Engqvist bör vara oroad över gapet mellan visioner och verklighet.