Jag vågar säga vad jag tänker,

om jag får stöd ibland.

Men om ni andra bara tiger

och aldrig räcker ut en hand.

Då är det väldigt lätt att tro

att ingen tänker liksom jag.

Man blir så osäker i tanken,

det blir då lätt att man blir svag.

Vi måste alla ställa upp,

stötta varann och hjälpas åt.

För hur vi än oss vänder,

så sitter vi i samma båt.

Min vardag delar jag med alla

som finns på denna plats just nu.

Därför är det väldigt viktigt
att få veta.

Vad tycker du?