En kväll när Luna så vackert lyser,

jag ut i rymden mig drömmer.

Kompassen jag ställer mot Afrodite

och hoppas jag inget glömmer.

Väl framme jag badar i blommande sjöar,

sedan en picknick på klarröda öar.

Jag njuter när solen går ner.

Min tanke sig söker till Hermes som blinkar, mot Afrodite den sköna.

Sakta jag vandrar på djupblå stigar

mot bergstoppar ljuvligt gröna.

Jag ser älvorna dansa på syrenlila ängar

och guldgula hjortar i gungande sängar.

Från rymden hörs panflöjtsmusik.

Musiken den för mig till Zeusi tiden

där fjärilar finns i miljoner.

Alla i regnbågens färger de lyser,

från vingar hörs smäktande toner.

Jag svävar så sakta, njuter av färgprakt

Skönheten gör mig stum.

Regnbågen breder sig ut över nejden

bildar ett sagolikt rum.

Musiken mig vaggar till söms.

Yr utav drömmmen så långsamt jag vaknar,

griper tag i ett ord.

Poseidon, lyrikens paradis

så långt från vår jord.

Där ordnar sig orden i sirliga rader

som aldrig tar slut.

Poeter där samtat på dikter och sagor

som långsamt i rymden sprids ut.

Min dikt för mig åter hem!