Du beskriver att du och din man har funderat och gjort upp planer för semestern på var sitt håll, utan att konferera med varandra. På så sätt har ni troligen också bäddat för stor besvikelse på båda håll.

Du känner dig överkörd och han hade tänkt sig att du lojalt skulle
ställa upp då han lämnats med sina tonåringar hela sommaren.

Det är viktigt att inte passivt gå in i en situation där undertryckt ilska (martyrskap) förpestar tillvaron för alla inblandade. Kanske kan du resa någonstans på egen hand denna sommar? Kanske kan du och din man bli kompenserade nästa sommar för det här årets ”tonårsjour” och då få mera tid på tu man hand?

Säkert kan ni undvika att hamna i den här situationen kommande somrar genom att tidigt delge varandra era önskemål och tankar inför semestern!