O,sköna Sverige, vällandets prakt.
Du ser ej till botten, till människornas slakt.
Ni glada befolkning så ”underbart må.”
Gråter och skriker när ingen ser på.

Du gamla du fria, du sviker ändå, du glömmer och ser ej de svaga.
När samhällets högskikt vill mer pengar få, du ser bara höjdarnas klagan.
Men granskar du djupet och tvingar dem fram så ser du en helt annan sida.

Myten om livet på gatan är sann,
där människor får svälta och lida.
Mot svultna och sjuka är staden snål, de mäktiga pengarna kräva.
De perfekta livet är människornas mål.
Efter makten och pengar vi sträva.

Du tysta och goda,
Du fjällhöga nord..
Du hör inte stackarnas böner.
De vädjar från djupet med tysta små ord.
Som glömda döttrar och söner.