Fantasiresa
En kväll när Luna så vackert lyser,
jag ut i rymden mig drömmer.
Kompassen jag ställer mot Afrodite
och hoppas jag inget glömmer.
Väl framme jag badar i blommande sjöar,
sedan en picknick på klarröda öar.
Jag njuter när solen går ner.
Min tanke sig söker till Hermes som blinkar, mot Afrodite den sköna.
Sakta jag vandrar på djupblå stigar
mot bergstoppar ljuvligt gröna.
Jag ser älvorna dansa på syrenlila ängar
och guldgula hjortar i gungande sängar.
Från rymden hörs panflöjtsmusik.
Musiken den för mig till Zeusi tiden
där fjärilar finns i miljoner.
Alla i regnbågens färger de lyser,
från vingar hörs smäktande toner.
Jag svävar så sakta, njuter av färgprakt
Skönheten gör mig stum.
Regnbågen breder sig ut över nejden
bildar ett sagolikt rum.
Musiken mig vaggar till söms.
Yr utav drömmmen så långsamt jag vaknar,
griper tag i ett ord.
Poseidon, lyrikens paradis
så långt från vår jord.
Där ordnar sig orden i sirliga rader
som aldrig tar slut.
Poeter där samtat på dikter och sagor
som långsamt i rymden sprids ut.
Min dikt för mig åter hem!