Vetenskapen börjar ofta med en fråga. Varför är himlen blå? Vad är en skugga? Många vetenskapsmän svarar med komplicerade matematiska formler eller med begrepp och termer som man bör vara fysiker för att förstå.
Einstein däremot ställde oerhört enkla frågor. Och så finns det några populärvetenskapliga böcker som faktiskt, på ett begripligt språk, förklarar det som forskningen kommit fram till. Vi får, så långt det är möjligt, svaret på våra frågor om det stora, universum, och det lilla, partiklarna.
En sådan bok är K.C. Cole ”Einstein, kaos och svarta hål” (Svenska förlaget, översättning Svante Hansson). Hon är amerikansk vetenskapsjournalist och skriver både enkelt och underhållande. Det blir en sorts filosoferande om den fysik vi har omkring oss eller läser om. Vad vi ser beror på vad vi tittar efter — och varifrån vi ser — och det finns saker som vi inte ens i princip kan mäta, är några av utgångspunkterna i hennes bok. Hon förklarar enkelt företeelser som de fyra grundkrafterna och tidens relativitet.
(PS: Himlen är blå därför att anhopningar av luftmolekyler sprider blått ljus mer än alla andra färger i solljuset. En skugga är en saknad bild.)
