Bli förbannade — ta makten!
LEDARE: Häromdagen fick jag ett vackert vykort från Västkusten. Avsändare var en förbannad undersköterska, som läst i Kommunalarbetaren om de nya fackavgifterna. Nu var det dags att gå ur facket. Så gick snacket runt fikabordet, berättade hon. Kortet glödde av besvikelse.
Och självfallet har hon och hennes arbetskamrater rätt att vara arga, även om medlemsavgifterna bestämts av valda ombud, medlemmar i Kommunal, efter ett stort rådslag och diskussion på förra årets extrakongress.
Därmed är ju inte alla nöjda. Många tycker exempelvis att fackavgift på OB-ersättningen är orättvist, oavsett om beslutet är demokratiskt eller ej.
MEN DET TRÅKIGA är om besvikelsen gör att man vänder facket ryggen, i stället för att kämpa för förändring. Kommunal tappar medlemmar varje månad och har krympt med närmare 60 000 till drygt 600 000 sedan 1995. Det finns andra förklaringar också, men varje besviken medlem måste tas på allvar, vilket förbundet också gör.
Med det nya projektet för medlemsrekrytering som nyligen togs på förbundsmötet i Norrköping ska arbetsplatsombuden bli flera. Och med fler arbetsplatsombud ökar även möjligheterna till det samtal på arbetsplatserna som ofta saknas idag.
Facket får inte bli en bisak för några få aktiva, sa Kommunals ordförande Ylva Thörn inledningsvis på förbundsmötet. Och detta är jätteviktigt.
För det fina med en fackförening är ju medlemsdemokratin, att inga beslut är ristade i sten, att varje kommunalare har rätt och möjlighet att vara med och påverka.
ALLA KAN SKRIVA en motion och försöka ändra exempelvis beslut om OB-avgifterna, till nästa kongress. Att ge medlemmarna lust att använda all sin kraft och ilska är en stor uppgift framöver. Därför är det mycket bra att medlemsutbildningen nu ses som lika viktig som utbildningen av fackligt aktiva.
Kommunal är idag kanske världens starkaste offentliga fack. I länder med svagare förbund tjänar Kommunals medlemsgrupper i snitt 10-15 procent mindre än här och har avsevärt sämre anställningstrygghet och pensionsvillkor. Så en liten, kortsiktig vinst i plånboken för den enskilde blir en betydligt större förlust för kollektivet när fackföreningarna försvagas.
Alla måste inte vara aktiva i en förening. Men det är oroande om för många ser Kommunal mer som ett försäkringsbolag än en gemenskap med både rättigheter och skyldigheter. Facket är till för att förbättra arbetsvillkor och löner och fungerar inte om alla bara sätter in sin avgift utan något engagemang.
Förbättringar föds inte utan kritik. Men då måste man även vilja vara med och ta ansvar för förändringarna. Sånt missnöje är produktivt, skapar energi och stolthet i stället för vanmakt och frustration. Så tjejer på västkusten: Ställ krav, driv på, var med och förändra! Kommunal behöver er och ni behöver Kommunal!