Undersköterskorna står direkt under verksamhetschefen. Det finns inga mellannivåer, vårdpersonalen tar mer ansvar själv. Boendechefen Lisbeth Sjöling ser en stor förändring i attityderna i dag.

— För några år sedan visste många inte vem som var förvaltningschef eller hur man arbetar med budgeten. I dag har vi en öppen kommunikation och alla vet mycket mer om verksamheten. Jag tror inte att någon vill gå tillbaka.

— Vi har blivit mycket starkare i jobbet och vågar vara mer ärliga mot varann, säger undersköterskan Ingela Winbo.

— Många av oss hade svårt för att prata i grupp i början. Nu har vi fått prata en i taget och fått bättre självförtroende.

De är åtta i reflektionsgruppen i Nödinge, vårdbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor.

Det fungerar bra mellan undersköterskor och sjuksköterskor, tycker Ingela.

— Vi lär oss mycket av sjuksköterskorna och det stärker vår kompetens.

Ann Petersson kommer direkt från ett möte med sin grupp, Simba, som betyder samverkan i vården i mittenområdet Bohuslän och Ale.

Det är fyra team, med 10 personer i varje: undersköterskor, sjuksköterskor, läkare från sjukhus och primärvård, biståndshandläggare och arbetsterapeut.

De träffas en gång var tredje vecka och avsikten är att patientens väg mellan olika vårdgivare ska löpa så smidigt som möjligt så att han inte ska märka vem som betalar. Gruppen diskuterar patientfall och försöker se vad som har gjorts, vad som inte har fungerat och varför.

En effekt av nytänkandet är att vårdpersonalen vågar ifrågasätta förslag och beslut. De har regelbundet planeringssamtal med boendechefen Lisbeth Sjöling och de ställer lönekrav.

De har haft individuell lönesättning i sju år. Lisbeth har genomfört lönesamtal med 70 kommunalare, berättar hon. Det finns vissa mål och kriterier och fem nivåer i löneökningen. Lönespännvidden är 13 800-19 300 kronor i månaden.