Vart går socialisterna?
LEDARE: Det går bra för Europas ekonomier. Men det går sämre för många styrande socialdemokratiska partier. Trots ljusa tider markerar väljarna sitt missnöje. Både vänstern och högern kniper poäng, inte minst i England, där den ur Labour uteslutne "röde Ken" Livingstone valts till Londons borgmästare, samtidigt som de konservativa ryckt fram i lokalvalen i hela landet.
Den europeiska socialdemokratin rör sig i riktning mot socialliberalism, konstaterar Olle Svenning i den kunniga analysen Vänstern i Europa de nya liberalerna? (Atlas). ”Den ideologiska identitet som karaktäriserar den nya europeiska vänstern kan kallas radikalt liberal eller kanske kulturradikal”, menar han.
JA TILL MARKNADSEKONOMIN men nej till marknadssamhället. Så formulerar Frankrikes president Lionel Jospin europavänsterns nya ideologi. I receptet ingår en viss strävan till utjämning, kamp för fri- och rättigheter, sympatier för kooperativa samarbetsformer och mer samarbete med de nya sociala rörelserna som de gröna och feministerna än med fackföreningsrörelsen.
Den nära relation som ännu finns mellan LO och socialdemokratin är unik i Europa. Den nya ideologin är en sorts liberal socialism med blandning av ekologi, Europatro och marknadsekonomi. Lägg till detta en dos ”empowerment”, en sorts ”ta dig i kragen”-filosofi med rötterna i USA, som har både sympatiska och reaktionära drag.
DE 26 SOCIALISTPARTIERNA i EU finns numera samlade i ett gemensamt parti.
Någon klar ideologisk samordning har inte ägt rum, men med Jospins formel vill de både distansera sig från marknaden samtidigt som den bejakas. Den duger inom ekonomin, men inte för människors sociala behov. Politikerna vill vara med och begränsa marknadens skadeverkningar. Kompromissen har varit ekonomiskt framgångsrik:
”Kampen mot inflation och för ekonomisk balans har tillmätts större betydelse än full sysselsättning. Detta är det verkligt stora paradigmskiftet inom europeisk vänster”, skriver Svenning.
Men häri ligger också fröet till misstron. Utbildning, hälsa, arbete och pensioner är välfärdsstatens centrala uppgifter, som alltför ofta fått underordnas marknaden. Det visar inte minst den kommunaliserade skolan, vars utveckling hotar barns rätt till lika villkor. Verklig rättvisa kräver ökad statlig makt på vissa områden.
FÖR MYCKET decentralisering skadar solidariteten. Utan fördelning blir ingen jämlikhet möjlig. En vänster som inte har jämlikhet som central fråga upphör att vara vänster.
”Den politiska uppgiften, egentligen inte alls ny för vänstern är att skapa en politik som binder samman arbetarklassens och de exkluderades intressen med medelklassens”, summerar Svenning.
En förnyad socialdemokrati måste våga ompröva, se misstag och komma ihåg sin huvuduppgift. Att avskaffa klassamhället duger gott i många år än.