”Välfärdens idéer” (Atlas) av LO-utredaren Ingemar Lindberg är ett verk som kommer att bli en klassiker, och i min mening en av de viktigaste sedan låginkomstutredningen i början på 70-talet.
I boken visas välfärdssamhället historia, dess vägval och de ideologiska traditionerna bakom. Den är också att se som arbetarrörelsens historia utifrån välfärdssamhällets framväxt. Dessutom visar den, vilket är ovanligt i denna typ av skrift, på möjliga framgångsvägar.
Den har ett oerhört digert innehåll som författaren lyckas hålla ihop hela vägen och vars slutsatser underbyggs sakligt och digert. Men den är också en rolig och lättläst bok. Tack vare Ingemar Lindbergs personliga sätt att skriva, och hans uppriktiga vrede över orättvisor.
Boken har ett klass- och ett könsperspektiv, och den gör upp med ekonomismen som ”teologi”. Den erbjuder oss orsaksförklaringar till dagens kris och förtroendeklyfta mellan fackets medlemmar och dess ledningar inom arbetarrörelsen. Ingemar förskjuter fokus från fördelningspolitik (utan att ringakta dess värde) till frågor om underordning och förtryck det vill säga frågor om människovärdet.
Jag tycker att den borde läsas av alla inom arbetarrörelsen som har ett extra intresse för välfärdspolitiken.
