Inga sjukhus i Västra Götaland kommer om fem till åtta år att se ut som de gör idag, när hälso- och sjukvårdsdirektör Johan Calltorp utrett sjukvårdens framtida struktur i Region Västra Götaland.

Orden ”lägga ner sjukhus” säger han inte gärna, men han tycker att vi är alldeles för fixerade vid sjukhusbyggnader, sängar och vårdplatser. Byggnaderna har funnits sedan hästskjutsarnas tid, när avstånden var annorlunda. De symboliserar välfärd och trygghet. Han vill symboliskt riva ner väggarna och ersätta med en annan trygghet.

Personalen må sucka eller inte. Ytterst är det medborgarnas behov det handlar om, inte de anställdas.

Och fler förändringar är nu att vänta.

— Vi går mot ett rörligare samhälle, konstaterar Johan Calltorp, då jag träffar honom i Vänersborg.

I framtidens sjukvård är såväl patienter som personal mer flexibla än idag. Ibland får specialisterna från SU, Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, resa till lokalsjukhusen i regionen. Ibland åker sjukvårdspersonalen hem till patienterna. Ibland måste patienterna resa, kanske ända till SU.

— Som stor region får vi styra den högspecialiserade vården mycket starkt. Däremot kan närsjukvården utvecklas lokalt och växla mycket i regionen, den behöver inte alls se lika ut.

Johan Calltorp betonar att de förändringar som görs ska gå att motivera och medföra bra arbetsförhållanden.

Han vill undvika sådana smärtsamma förändringar som skedde när SU, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, skapades.

— På SU har de anställda varit utsatta för förändringar som inte varit tillräckligt genomtänkta.

Han tycker att det ofta finns en känsla av uppgivenhet bland sjukvårdspersonalen som måste vändas till något positivt. Vårdyrkena måste helt enkelt göras attraktiva, med den personalbrist som finns redan idag. Den bristen driver fram nya lösningar. Mer samverkan mellan allmän läkarvård och specialiserad vård måste till.

Han ser problem i socialminister Lars Engqvists förslag att tätheten på allmänläkare i landet ska ökas från en på 2 200 till en på 1 800 när det redan nu är en ökande brist.

Lönerna tror han förändras beroende på efterfrågan av personal. Han ser gärna någon form av prestationsersättning. Det ska löna sig att anstränga sig.

— Arbetsledningen måste uppmärksamma varje anställd och vad han eller hon åstadkommer.

Johan Calltorp tycker att det borde vara positivt att arbeta inom vården, eftersom den är så intressant. Informationsteknologin ger nya möjligheter, till exempel genom telemedicin, som gör det lättare att vårda i hemmet.

— Med tekniken går det att rationalisera i vården. Även om tekniken är dyr i början kan den på längre sikt frigöra resurser till själva omvårdnaden. Erfaren personal och mänsklig kontakt går inte att rationalisera bort.

Det stora problemet i regionen är att det saknas en miljard för att klara av sjukvården. Det kan verka som rena självmordsuppdraget att i ett sådant läge försöka skapa en ny vårdstruktur, men Johan Calltorp är övertygad om att det finns oerhört mycket att göra.

— Tillverkningstiden av Volvobilar har sjunkit från 120 till 20-30 timmar per bil. Sjukvården kan lära av olika andra samhällssektorer inom service och industri även om sjukvården inte alls går att jämföra med industrin.

— Nu blandas stora och små operationer, akuta med planerade.

Det skulle gå att få ett bättre flöde genom att skilja planerade operationer från icke planerade.

— Att vården är svår att styra beror bland annat på många aktörer, intressekonflikter, traditionellt självständiga chefer och läkare samt oklarhet omkring målen.

Han är dock övertygad om att regionmodellen kommer att sprida sig.

— De enskilda landstingen kommer att bli för små för att kunna erbjuda människor bra sjukvård.

Det är en utmaning att sammanjämka de olika kulturerna från de gamla landstingen och en fördel att komma från Stockholm, att inte vara fast i en Skaraborgs- eller Göteborgskultur.