Den polske journalisten Ryszard Kapuscinski har just tagit in på ett hotell i Liberias huvudstad Monrovia. Han öppnar dörren till sitt rum:
”Jag såg att i mitt rum vette det enda fönstret mot en hisklig brunn på innergården, som det kom en vedervärdig stank ifrån. Jag tände ljuset. Väggarna, sängen och bordet var svarta. Svarta av kackerlackor.”
”Ebenholts” är en samling reportage från Kapuscinskis tid i Afrika. Där har han verkat ända sedan 50-talet. Som många bra böcker kan man läsa ”Ebenholts” på flera sätt. Det går att läsa boken som en äventyrsroman, som i avsnittet ovan, eller som när polacken gör en resa in i Saharas inre. Men det går också att läsa boken som en lärobok i afrikanskt 1900-tal, på en handfull sidor lyckas Kapuscinski exempelvis förklara bakgrunden till massmorden i Rwanda.
Tyngdpunkten i boken är ändå Kapuscinskis möten med de vanliga människorna, afrikanerna. Han tar sig sällan tid att söka upp presidenterna och kungarna. I stället stannar han upp vid vägkanten, lever med människorna och visar oss deras verklighet, deras vardag.
Kapuscinskis förra bok som översattes till svenska var ”Fotbollskriget”. Den blev den tredje bäst säljande fackpocketboken i Sverige förra året. ”Ebenholts” förtjänar att bli lika läst. Den är fängslande, med ett bländande språk översatt av Anders Bodegård. När man har läst klart den känns det ungefär som att komma hem från en resa, man ser allt med lite andra ögon.
