Universum.
Jag vill resa med Karlavagnen.
Bort till en annan värld.
Långt bort till fjärran rymder.
Oändlig syns min färd.
I tanken är själen på vandring.
Över stjärnornas milsvida land.
Man tyngdlös i rymden svävar.
Däruppe finns ingen strand.
Att få vandra på vintergatan,
bland Galaxer med stjärnbaner.
Över världar av solar och månar,
hela himlarymder man ser.
Men kan man någonsin komma tillbaka,
när själen med tanken släppts fri?
Universums horisonter man anat,
med skapelsen mening uti!