Ett sommarensbarn,en kramgo vind,

en rosig kind,nej mer än så,

båda kinderna på barnet är fulla av rosor,

som pappa är full av hembränt.

Båda är lyckliga,var och en på sitt vis,

de är i ett lyckorus,

sommarbarnet av lek,det är pappas barn

och han är full av hembränt.

Han kramar sitt barn och båda är fulla av lycka

och rus,pappa är glad

och barnet skrattar åt sommaren.

Kom lilla barn,jag har dig så kär,

härligt tänkte barnet,så älskad jag är,

nu blir sommaren längre,

kanske varar för evigt.

Nu vill pappa något nytt,

han vill ha mina trosor,

det var ju något nytt,

så spännande sommaren är.

Så hände det som inte fick hända.

Pappa är inte längre pappa,som hör sommaren till

och barnet är ej längre fullt utav glädje och rus
.
Sommar är ej längre sommar och
barnet vet ej längre vad lycka är.