Rubrikerna ovan är hämtade ur Göteborgs-Posten och Ulricehamns tidning en vecka i april. Artiklarna handlar om en äldrevård i kris, om rättslösa gamla, om lidande i det tysta. Roten till det onda är bristen på pengar och personal, kombinerat med fler och sjukare gamla.

MEN ÄVEN DÅLIGT ledarskap, brist på rutiner och oklar ansvarsfördelning bidrar kraftigt till att försämra arbetsmiljön — och därmed de sjuka pensionärernas vardag. Sättet att organisera arbetet är grundläggande för trivseln.

Det arbetar cirka 275 000 människor i svensk äldre- och handikappomsorg. Nio av tio finns i Kommunals yrken. Därmed är de äldres rättigheter och kvaliteten i den vård och omsorg de får en viktig facklig fråga.

Äldrevård är ett begrepp med vida ramar. Där ryms allt från en pigg pensionär med småkrämpor till en mycket dement, döende människa. Det är allt från städning och sårvård till en sista smärtlindring.

Svårigheten att definiera och klargöra äldrevården är ett problem, konstaterar konsultföretaget Burson & Marsteller som på Kommunals uppdrag i rapporten Vardagens hjältar granskat anställdas och arbetsgivares syn på privat och offentligt driven äldreomsorg.

TROTS DETTA RÅDER det enighet om att äldrevården i stort är bra. Personalen trivs, även om alla vill ha mer tid och resurser till omsorg och omvårdnad. Nästan alla ger såväl sina närmaste chefer som sina egna arbetsplatser högt betyg när det gäller vårdkvalitet, förmåga att se patientens behov och trivsel. De privata arbetsgivarna får dock genomgående högre betyg än de offentliga, som har problem framförallt med ledarskapet.

Äldrevården kommer att växa när de många, krävande 40-talisterna går i pension. Men samtidigt saknar en stor del av personalen i den kommunala vården sjukvårdsutbildning och åsikterna om vilken utbildning som behövs varierar starkt.

Enligt rapporten beskriver arbetsgivare och experter ofta personalen negativt. Uppfattningen att äldrevården inte är ett yrke är genomgående.
Kompetensutveckling och vidareutbildning används inte som ett verktyg för att systematiskt förbättra vårdkvaliteten, summerar konsulterna. Detta är onekligen oroande!

PERSONAL som känner sig delaktiga i ett sammanhang, får tillräcklig kunskap och ser både sina rättigheter och skyldigheter gör ett bättre jobb. Det är då Knuts behov av en promenad, Margaretas önskan att välja sina kläder, Lenas längtan att få knäppa koftan själv och få tidningen läst för sig blir den naturligaste sak i världen.