”Ängeln på sjunde trappsteget” blev en av nittiotalets största romanframgångar. Den belönades med Pulitzerpriset och har bara i Sverige sålt i mer än en kvarts miljon exemplar.
Förväntningarna är alltså höga när boken nu blir film. Möjligen har regissören Alan Parker (Commitments, Evita) känt detta tryck. Filmen är nämligen oerhört trogen boken och inga utsvävningar tillåts.
Så blir också resultatet därefter: stabilt och trovärdigt, men så tråkigt. ”Ängeln på sjunde trappsteget” tjänar möjligen som en illustration till boken, men filmen fördjupar inte, ger inte något mer.
Lättrörda personer fäller säkert en och annan tår åt allt sorgligt här — det dör till exempel tre barn på mindre än en halvtimme, rekord? — medan andra mer råbarkade bara får sittfläsk av en alltför lång film.
