Sahlgrenska Universitetssjukhuset, SU, skulle kunna vara ett guldägg, säger avhoppade sjukhusdirektören Stanley Brodén, den fjärde på tre år.
Det förstår inte regionpolitikerna, menar han. De har utsatt organisationen för så stora förändringar på så kort tid att det inte funnits möjlighet att arbeta långsiktigt och skapa en identitet.

Sedan 1999 ingår SU i Region Västra Götaland. Trycket på sjukhuset bara ökar, men det är brist på både pengar och personal. Kostnaderna för att hyra in personal har tiodubblats sedan i fjol. Barnakuten skulle enligt beräkningar ta emot 28 000 patienter i fjol. I stället blev det 45 000. På onkologen är personalen sliten.

— Vi går på knäna på grund av arbetsbelastning, personalbrist och omorganisationer, säger undersköterskan Lotta Björck.

Kommunals representant Ulla Gustafsson vill inte skylla alla problem på stora sammanslagningar.

— SU försöker ta tag i arbetsmiljöproblemen men det finns inte den rätta förståelsen hos regionpolitikerna, säger hon.

— Grundproblemet är den dåliga ekonomin i hela regionen.

Hon anser att det i regionen finns ett storebrorskomplex gentemot Göteborg. Regionpolitikerna värnar hellre om småsjukhusen och tycker att SU slukar pengar.

Falköping är ett av småsjukhusen. Undersköterskan Anki Karlström känner sig knappast omhuldad. För tre år sedan flyttade hon in i ny- och ombyggda lokaler. De hade kostat bortåt en halv miljard kronor.

— Nu var det tryggt, trodde vi. Nu kan de inte plocka bort mer.

Det kunde de. Kirurgakuten är stängd, medicinakuten stängs kvällar och nätter från juni, politikerna ville flytta runt olika kirurgiska specialiteter från det ena till det andra av Skaraborgs fyra sjukhus. Rena karusellen, säger Kommunals sektionsordförande Evert Larsson.

Protester från befolkningen fick politikerna att ändra sina beslut.

Visst fattas det pengar, säger han.

— Här gick det någorlunda runt tidigare, men när regionen infördes fick vi underskott för det mesta av pengarna gick till Sahlgrenska – som ändå får för lite för den vård de måste ge.

Dialysen ska konkurrensutsättas, liksom sjukhusköket. De cirka 15 anställda är deppiga.

— Vi vet inte vad som händer i höst, vem som tar över, hur avtalet blir, om det blir sämre lön och semester. De flesta av oss har jobbat i 20 år, nu är vår anställningstrygghet begränsad till ett år och framtiden är oviss.

Kungälvs sjukhus är inte hopslaget med något annat.

— Vi vill inte vara det heller. Vårt adelsmärke är att vara ett fritt sjukhus med mycket bra samarbete med primärvård och kommuner, säger sjukhusdirektör Ingemar Alfredsson.

Det har inte varit någon stor personalflykt, som på annat håll. En orsak är att de anställda är oerhört lojala och sliter mycket, säger Kommunals sektionsordförande Eva Eriksson.

Kungälv har ingen politisk utförarstyrelse utan direktören står direkt under regionledningen. Underskottet, mellan fyra och sex miljoner, är hanterbart. Det finns problem med arbetsmiljön, deltidsanställda som vill borde få heltid och nattpersonalen en lägre tjänstgöringsgrad som heltidsnorm, säger Ingemar Alfredsson.

— Men jämfört med omgivningen är våra problem små.

Vi brukar kallas Sveriges Hongkong, säger en anställd.

Västra Götalandsregionen har stolta mål. Vården ska bli bättre men kosta mindre. Patienternas valfrihet ska öka. Men revisorerna är mycket kritiska och ser med oro på regionens ekonomi för år 2 000. Forskare anser att det varit problem med beställar-utförarmodellen. Det gnisslar mellan samarbetsparterna, säger Lars Johansson, vice ordförande (s) i SU:s utförarstyrelse:

— Regionen har framtiden för sig men mitt råd till andra i Sverige är: Det måste finnas en stabil politisk majoritet för att en regionbildning ska fungera.

Regionstyrelsen ordförande (m) Cecilia Widegren känner till personalens oro. Hon vill vända på den hierarkiska pyramiden och sätta personalen överst. 1999 har varit ett tufft år, säger hon:

— Men när man säger att allt är politikernas fel, glömmer man att Västra Götalandsregionen är Sveriges största samhällsfusion, det är många arbeten som ska göras parallellt och det kommer att ta många år.

(Se reportage om Västra Götalandsregionen i Kommunalarbetaren nr 9/2000.)