Det är tufft och tålamodskrävande att sätta gränser för ungdomar. Barn och ungdomar är ju mästare på att ”testa” gränser. Skuldkänslor, dåligt samvete, trötthet och vanmakt kan få oss att vackla mellan stränghet och eftergivenhet.

Jag tolkar ditt brev som att du är ensam om ansvaret för din dotter. Det skulle nog vara bra för dig att dela din oro och ilska med någon. Har du någon i din närhet som du kan använda som bollplank? Till exempel din dotters kompisars föräldrar, någon lärare eller någon annan du har förtroende för.

Att sätta upp tidsgränser för ungdomar är viktigt. Det är ett sätt att visa att vi bryr oss om dem och tar ansvar för att de får den nattsömn de behöver. Samtidigt är det viktigt att du som individ med dina egna behov blir synlig för din dotter (ditt behov av nattsömn till exempel). Jag vill varmt rekommendera dig att läsa Bengt Grandelius bok ”Att sätta gränser — ett villkor för växande”, som jag tror att du kan ha hjälp av.