Arbetskamraten kommer ofta för sent och luktar alkohol. Vad gör de övriga på jobbet? Missbruk av alkohol, narkotika, vissa läkemedel, är ett stort problem på många arbetsplatser. Det är allvarligt för den enskilda individen men också en arbetsmiljöfråga för alla på arbetsplatsen.

Att ha en policy för alkohol- och drogproblem är ett ansvar och en skyldighet för cheferna. Men det betyder inte att andra på jobbet kan blunda för problemen. Det är också på jobbet som det finns stora möjligheter att ändra mönstret.

— Det sista en missbrukare väljer bort är jobbet, säger Lennart Hägglöf.
Han är VD för Soberkonsult, ett kunskapsföretag i psykosociala frågor, specialiserat på missbruk. Med en metodik för det svåraste och känsligaste, drogmissbruk, finns det också en metodik för många andra psykosociala problem, menar han. Soberkonsult anlitas av små och stora företag och också av organisationer, som Kommunal, och av arbetsplatser inom offentliga sektorn.

Det är i första hand en ledarfråga, chefen ska handla först och uppträda som en ledare, säger Lennart Hägglöf:

— Men vi är varandras psykosociala miljö. Har vi missbruksproblem, mår alla dåligt. Arbetskamraterna blir medberoende.

Det kvinnliga missbruket ser annorlunda ut än det manliga och det är värre för kvinnor. De drabbas hårdare av fördomar och män är ofta elakare än kvinnor, säger han. Kvinnor tål också mindre, rent fysiskt och hamnar i missbruk snabbare än män.

Blandmissbruket är också vanligt, särskilt på kvinnliga arbetsplatser, inte minst i sjukhusmiljön. Det är lättare att komma över tabletter, som inte luktar och märks så tydligt. På kvällen eller helgen blir det alkohol. Det missbruket är svårt att upptäcka och kräver lång behandlingstid.

— Vi måste öka kunskapen och civilkuraget på jobbet. Att bry sig om är att ställa krav.

Innan missbruket upptäcks på jobbet har personen missbrukat i 14 år i snitt. Familjen har redan drabbats hårt.

— När missbruket avslöjas säger ofta folk: Det har jag misstänkt länge! Men medan det pågick har ingen sagt något. Ofta av missriktad solidaritet. Eller rädsla för att tvingas ta i problemen om man är med och upptäcker dem.

Tre saker är viktiga, enligt Lennart Hägglöf:

  1. Kraven ska vara lika för alla, man ska inte ställa lägre krav på missbrukare, vilket ofta sker.
  2. Konsekvenserna ska göras tydliga. Personen ska förstå att missbruket inte bara angår honom/henne utan också arbetskamraterna.
  3. Kamratstödet betyder mycket, inte minst när missbrukaren kommer tillbaka efter behandling och kanske behöver hjälp med ekonomin eller hjälp med sitt nya liv.

Alkoholism kallas ”förnekelsens sjukdom”, säger Lennart Hägglöf. Under sina missbruksår har alkoholisten byggt upp ett starkt försvar för att kunna fortsätta att missbruka och är mycket skicklig på att bortförklara, dölja och förneka.

— Räkna inte med att vid de första samtalen med missbrukaren få något annat svar än undanflykter och vaga löften om skärpning. Det finns risk för att missbrukaren i stället ifrågasätter dig, dina motiv och din egen alkoholkonsumtion. För att inte gå i fällan och börja försvara dig själv är det viktigt att ha tänkt igenom vad du vet och vill.

— Bli inte arg. Lyssna men köp inga ursäkter. Ge inte upp.