Omkring 2 000 fast anställda kommunalare inom vård och omsorg fick med posten ett formulär med 42 frågor från facket. Drygt åtta av tio svarade och många skrev ned fler synpunkter och egna kommentarer.

— En förskräckande läsning, säger Anne Marit Överby, Kommunals arbetsmiljösamordnare.

Några exempel:

”Gör något åt situationen, detta kan inte fortsätta, fler och fler blir utbrända.”

”Äldreomsorgen, hemtjänst, är en tickande bomb, vårdbehovet blir bara större och större. Vikarier finns snart inte att få tag på.”

”Allt går ut på att spara pengar. Man får aldrig arbetsro.”

”En gång var det mitt drömyrke att jobba inom vården. Nu är det min mardröm.”

  • Sex av tio tillfrågade säger att antalet anställda på arbetsplatsen har minskat, åtta av tio att behovet av vård har ökat och att jäktet i arbetet ökat. Nästan hälften uppger att det blivit svårare att få ut sin rast.
  • Fyra av tio jobbar varje vecka utan betalning. Drygt hälften känner sig otillräckliga någon gång under veckan och knappt hälften känner sig motiverade att gå till sitt arbete. Sextio procent ältar arbetet efter jobbet.
  • Fyra av tio har sömnproblem varje vecka, tre av tio har minnesbrister och nästan en av tio känner sig dagligen nedstämda.

— Det kom alltfler signaler från sektionerna om att medlemmar kontaktade dem och var översiggivna. En del grät och flera bad om hjälp att säga upp sig utan att drabbas av karens i a-kassan. Många sa att de inte orkade gå till jobbet, säger Anne Marit Överby.

Avdelningen ville ta reda på fakta direkt från medlemmarna. En arbetsgrupp gick en forskarcirkel och lärde sig att bedriva en utredning.

Syftet var att undersöka stressrelaterad ohälsa. De tvåtusen är slumpmässigt utvalda och anonyma.

— Rädslan är stor att uppgifterna ska lämnas ut. Vi hade ett kontrollnummer på frågeformulären för att kunna skicka ut en påminnelse om vi inte fick in svar. En del hade rivit bort det numret innan de skickade in sina svar, säger Anne Marit Överby.